H-VETES OTUR
Jag är så sjukt sur just nu. Jag vet egentligen inte vad eller vem jag ska vara sur på, men sur är jag. FETT jävla sur. Allt var ju frid och fröjd efter tappskon igår som snabbt slogs på. YES, tänkte jag, vi kan åka på träningen på torsdag!!! Vi har ju varit tvungna att ställa in de två senaste gångerna och jag har sett sååå mycket fram emot torsdagens väldigt efterlängtade träning.
Men vad tror ni händer? Idag är han halt. Jag börjar gråta, på riktigt. Förmodligen fick han ändå ett sömstick när han trampade av sig skon igår och nu är han varm och öm. Så nu blir det förmodligen ingen träning på torsdag heller om inte en räddande ängel skulle falla ner från himlen i hans box inatt och bota honom från olycka. Jag säger ju att det ALLTID blir så här när vi ska iväg på träning eller tävling. Hovis kommer åtminstone ut i morgon och tittar på honom. Kanske sker ett mirakel fram till dess, men det skulle väl vara att hoppas på för mycket.
Godnatt. Nu ska jag sova bort sur-migränen jag dragit på mig. Är så irriterad att jag är alldeles rödflammig i hyn. Haha.