månadsarkiv: januari 2016

Oldies but goldies

12313_1185467514

Bilder som dessa är ju så himla roliga att hitta! Från ridskolestart som tvååring till idag, med fina Ems i stallet. Ändå kan jag inte låta bli att sakna ruset i kroppen inför onsdagens ridlektion, den eviga längtan inför sommarens ridläger, nervositeten inför vem som får välja häst först och viljan att jobba stenhårt för minsta lilla extratid i sadeln. En hel del har hänt sedan dess, både på ryttar- och outfitfronten.

Dag två

Fortfarande jetlagad och dödstrött efter en lång dag. Eftersom Ellen jobbade idag hängde jag med hennes kompisar till Manly. Vi tog färjan dit och fick se både operahuset och bron (minns inte vad den heter men den var tydligen superkänd, ok). Sedan slappade vi på stranden ett par timmar, SÅ varmt. Trots att jag hade faktor 50 på hela kroppen och mestadels var i skuggan är jag alldeles röd och bränd nu. Suck. Men det är verkligen otroligt fint här och så skönt att inte behöva frysa ihjäl när man går utanför dörren.

Jag ser fram emot när vi lämnar Sydney och åker till alla exotiska öar med kristallklart vatten, upp längs östkusten. Sydney är vackert och roligt men lite för mycket storstad för min smak. 

Nu -> sova!

DSC_3671 DSC_3677

Ems-update


Lilla Ems, ha-ha!

  

Ett par bilder på Ems igår. Eller igår för mig, men idag för er. Jag och mamma har ju ett varsitt kamerahus för att kunna fota både här och hemma, men det jag gav henne hanterade inte ljuset speciellt bra i ridhuset. Därför blev det bara några mobilbilder idag och sedan får vi lösa det på något vis till nästa gång. Förhoppningsvis kan vi få tag på ett annat hus, liknande mitt.

Det känns som om jag redan varit borta i flera veckor och jag saknar honom så mycket. Hur många dagar är det nu, fyra..? Hemlängtan är nog extra jobbig nu i början eftersom jag är van att göra så mycket hela tiden. Här har vi liksom bara semester och tar dagen som den kommer. Det stressar typ ihjäl mig. Haha.

Första dagen

img_7850-4 Första kramen på femton månader!

  
  

Godmorgon från Sydney, 05 på morgonen! Jag är jetlagad och superpigg. Första dagen här har varit varm och trött men rolig! Vi har shoppat, hängt i en park, solat lite och tagit en promenad till Bondi Beach för pizza. Sedan var jag helt slut och somnade strax innan kl 20.

Idag jobbar Ellen så jag tänkte hänga på stranden precis vid hennes bar och sedan ta ett bort, beställa mat och låna wi-fi. Jag har redan massor av hemlängtan, så vi får väl se hur det här går… 🙂

 

Tävlingsåret 2015

Mitt hittills roligaste tävlingsår, någonsin! Mycket toppar men också mycket dalar. Men mest toppar. Under våra fem aktiva månader gick vi från tävlingsdebut i LB till MSV C med placeringar och kval. Sedan kom dalarna, när prestationsångesten och förvirringen kom smygande.

Den 14 maj, efter en dryg månad tillsammans, gjorde vi vår tävlingsdebut i LB:1 som resulterade i 67,32% och vinst. Lite chockartat men väldigt roligt. Det hade jag faktiskt inte förväntat mig, men kanske hoppats på. Efter många ”dåliga” år har jag blivit expert på att trycka ned mig själv, så det kändes kul att åtminstone få smygstarta på topp! En liten boost för självförtroendet.

DSC_4921 DSC_4898 DSC_4916

De kommande veckorna gjorde vi ett par starter till i LB-klasser, med placeringar i alla starter trots ganska mycket ryttarmissar. Jag minns i en klass där vi travade in på medellinjen, gjorde halt-hälsning och sedan gav jag tydligen indikationer på att vi skulle rygga. Så det gjorde vi säkert fem meter bakåt innan vi rörde oss i rätt riktning igen, haha. Men det gick bra ändå och vi placerade oss tvåa med 68%.

DSC_5326

DSC_5252

 

DSC_5382

Under sommaren gjorde vi vår första start i LA som också resulterade i 68% och en andraplacering. Roligt! Det här var min första LA-start på sex år. Sist jag red LA var för sju år sedan när jag och Linn red Distriktsmästerskapen på Philiac och Brave Heart där vi plockade hem vinster i alla klasser.
DSC_6861

DSC_6849

La3IMG_3199.PNG

Och sedan kom den där efterlängtade debuten i MSV C! Väldigt pirrigt och nervöst, men vi blev godkända och lite mer därtill. 66% och en andraplacering, igen. Jag längtar efter lite mer gult i rosetterna… 😉

IMG_4632.PNG DSC_5656 DSC_5581 DSC_5651 DSC_5578 DSC_5698 DSC_5723

Och den andra MSV C-starten resulterade i 67%. Där med var vi kvalade inför nästa år!

Sedan var det slut på topparna. Årets sista starter genomsyrades av bottenresultat och dåliga poäng. Då såg det mest ut så här, haha:
IMG_5092

Trots tuffa dippar är jag supernöjd med tävlingsåret och framför allt med min fina, fina Ems. Jag är så himla glad för honom och spänd på vad det här året har att ge!

MY NO. 1

DSC_3024 DSC_3017 DSC_3039 DSC_3043

På mina träns och grimmor hänger alltid runda eller hjärtformade små brickor med inspirerande små ord eller namn. Nu finns en ny oval variant hos Design by Kiiwi som rymmer fler bokstäver och längre ord. Jätteroligt tycker jag som gärna skulle byta brickor och ord efter dagens mood! Eftersom Ems är min number one fick han naturligtvis en bricka med texten MY NO. 1. Det blir vår åka-transport-till-tävling-bricka. 

Inlägget är i samarbete med Design by Kiiwi.

Hur jag lindar ben

Under alla mina år (…vad blir det nu, sex år?) som bloggare är den frågan jag får oftast; ”Snälla kan du inte visa hur du lindar ben?”. Jo, visst kan jag det!

Det har väl inte undgått någon att min favorit-lindning är den med höga paddar. Minns ni när jag la upp ett inlägg och frågade vad ni tycker om paddarna..? Det inlägget fick dryga 100 kommentarer. För ett par paddar!? De var skadliga på alla möjliga sätt och vis, skulle göra min häst halt och hindrade det naturliga rörelsemönstret. Njaa, än så länge lever Ems, trots paddar som är några centimeter längre än de klassiska. 😉

Så här gör jag:


DSC_3005

Så här ser det ut med korta respektive långa paddar. Vilken typ av lindning gillar ni bäst? Och vad tycker ni egentligen om de där höga (och livsfarliga) paddarna?

Snart framme

    

Nu är jag äntligen på plats i Australien, men med ett flyg till att catcha för att komma från Perth till Sydney. 

Wanties just nu: En dusch, rena kläder och mat. Mitt kort slutade fungera i Dubai så de fick slänga maten jag beställt eftersom jag inte kunde betala den. Och det andra kortet har jag plötligt glömt koden till. Då har jag ändå haft samma kod till det i typ fem år och handlade med det senast i förrgår. Varför NU?? Men så här är det alltid med mig, haha. Nu är det bara cirka sju timmar kvar, sedan är jag framme på riktigt!! Då kanske svullnaden i mina vrister går ned också… Fotknölarna är just nu obefintliga, likaså tidsuppfattningen. Vad är ens klockan hemma?

Ett vanligt ridpass

Förut var jag urkass, rent ut sagt, på att ha ett mål när jag äntrade ridhuset. Jag styrde mest runt lite spontant utan baktanke eller plan, och resultatet blev också där efter. Den dagen jag sa till mig själv att ”från och med idag måste jag tycka att det jag gör är bra om jag ska lyckas”, från och med den dagen lovade jag också mig själv att alltid ha ett upplägg, en plan och ett mål med vad dagens minuter i ridhuset ska ge mig och oss. Jag har inte råd att kasta bort dyrbar tid i sadeln om jag vill rida MSV B med kval och placeringar i år och MSV A 2017. Det är dit jag vill och ska, till att börja med.

Under ett vanligt ridpass ingår alltid att först checka av bjudningen, reaktionen av hjälperna, kontakten och eftergiften. Detta jobb kanske jag inte kommer vidare ur just denna dag, eller denna vecka, eller månad. Ibland brister någon eller flera delar och då måste jag backa tillbaka till scratch för att påminna om grunderna och befästa dem igen. Jag har upptäckt att när jag börjar med något nytt, till exempel byten, så tappar jag gärna vissa delar i grundarbetet. Nu när jag har börjat nosa på serier brister främst rakriktningen och då måste jag direkt analysera, backa tillbaka och befästa, igen.

DSC_6868När jag stämmer av bjudningen, reaktionen för drivning och förhållning, kontakt och eftergift låter jag Ems vara ganska ”fri” i formen. Det vill säga att jag lägger vikt vid just dessa fyra saker och släpper helt fokus från huvudets placering. Övningar som ingår i uppvärmnings- och avstämningsarbete är stora och mjuka serpentiner i båda trav och galopp. Här vill jag att han formar sig runt min skänkel, är lyhörd, tar halvhalterna och är tar en jämn kontakt i båda tyglarna. I galoppen utnyttjar jag serpentinerna till den lösgörande förvända galoppen där jag har honom både rätt- och ”felställd” för att stretcha och göra kroppen mjuk, även om det inte är korrekt enligt boken.
DSC_6969

Sedan adderar jag massor av övergångar på kvartslinjen, kvickt framåt och kvickt tillbaka, som varvas med sidvärtsjobb. Jag gillar att lägga skänkelvikningarna någon meter innanför spåret innan jag gör dem på långa och korta diagonaler. Jag upplever att jag ramar in honom bättre när jag får lite stöd av väggen till att börja med. Över lag i uppvärmnings-arbetet lägger jag in massor av övergångar och skrittpauser, på alla möjliga linjer, i skänkelvikningar och skolor. Ett perfekt tillfälle att träna på de olika skritt’arna. Ökad-mellan-arbets-ökad, istället för att bara skritta i ett läge.

Oftast gör jag inte mer än just detta under ett ridpass, åtta gånger av tio. Det beror på hur bra det känns, helt enkelt. Fungerar inte det här jobbet, då fungerar det inte heller när jag avancerar. Sedan går ju själva uppvärmningen naturligtvis att avancera, också, men en rund och låg form är den som stärker och bygger upp. Lägger grunden för tävlingsformen och den framtida styrkan.  Bytena tycker jag inte riktigt fungerar att betrakta som vardagsarbete ännu. Visst, vi gör dem till vardags och ganska bra, men de kan ofta strula till det lite, även om han blir fin ur bytes-jobbet. Först måste vi befästa grunderna ytterligare!

DSC_7758 DSC_7597DSC_2062

Avslutningsvis brukar jag ställa mig i lätt sits, låta honom ”brassa på”, klappa och berömma. Sedan skrittas han både fram och av 15 minuter vardera. Helst utomhus för att variera underlaget!

I Dubai

 
 

Touchdown Dubai! Bara 24 timmar kvar till Sydney. Pust! Men nu flyger jag sista biten med världens största tvåvåningsplan som har wi-fi, så jag ska nog klara mig. Fri tillgång på mat, dricka och filmer. Hörs snart igen, någon annan stans i världen. Saknar förresten min starkt häst-doftande fleecetröja och allt där hemma. 🙂

Sista ridturen

DSC_3413 DSC_3410 DSC_3408 DSC_3386 DSC_3424 DSC_3416

Mitt sista moment i sadeln på Ems spenderades ute i skogen i sällskap av min syster. Ridhuset lockade väldigt mycket, eftersom det gått så himla bra den senaste veckan, men vi valde skogen ändå. Äntligen har jag börjat hitta den ärliga kontakten, resultaten av drivningen och eftergiften genom mina armbågar. Så himla roligt!! Istället för en ostadig form, glappande tyglar och en flaxande sits. Exakt den där härliga känslan ska jag bära med mig, förvalta och sedan återskapa när jag kommer hem.

Även om jag kommer sakna ihjäl mig efter hästlukt, sena kvällar i ridhuset, skit under naglarna och Ems mysiga mule känns det bra att han står kvar hemma, rids och tränas av Anki och att jag regelbundet kommer få update om framfarten med honom. Spännande!! 

Utan stigbyglar

DSC_2610 DSC_2834 DSC_2768 DSC_2882 DSC_2678 DSC_2703 DSC_2802 DSC_2903 DSC_2635 DSC_2861

Tack för påminnelsen att skippa stigbyglarna! Vilket resultat det gav (och enorma skavsår i röven), haha. Visst ser han fin ut!? Jag tycker att jag kom ned bättre i sadeln speciellt i traven. Galoppen är otroligt mjuk att rida, men svävmomentet skjuter mig ur sadeln. Jag tror det ger med sig desto mer lösgjord och eftergiven han blir i sin rygg och framför allt grundarbeteg i det stora hela. Att plocka bort stigbyglarna hjälpte mig mycket, men allt är ju liksom inte quick-fix. 😉