månadsarkiv: december 2015

Hästiga tillbakablickar

Skärmavbild 2015-12-31 kl. 16.43.12
Dressyrmupparna.se övergick till ingridskoog.se.

DSC_0120
Claudia var ‘still going strong’.

DSC_03501
Sista gången i sadeln på Maud.

DSC_0259
Provridning av en häst jag inte skulle köpa. Ha-ha.

DSC_6567
De otaliga och olidliga sista dagarna och timmarna som spenderades på en liten äng, mitt i skogen.

DSC_1588
Första gången hemma i sadeln på hästen jag råkade köpa ändå.. 😉

last4
last3
Alla timmar i sällskap av Maud, repgrimman och en stor dos tålamod. Saknar att träna på att gå genom dörrhål, dagligen hitta på nya knep för att få henne att gå på släpet, bli omkulldragen och släpad. Att bara ha världens påhittigaste (och mest påträngande) häst i min närvaro.

DSC_4898
Tävlingsdebut med Ems. Vinst!

DSC_1399
Massor av shopping!

DSC_5382
Lite mer rosetter, klapp och beröm.

DSC_4451

DSC_7804

Vardagsbilder från vardagsarbetet.

IMG_3985
Kvällsdopp i solnedgången en varm sommarkväll.

IMG_0719
Träningshelger på bortaplan.

DSC_22921
De populära höstbilderna i knall-orange färg.

Och bara en genuin jäkla kärlek till det här:

DSC_8394

IMG_5599

DSC_2628

Mitt 2015

Några få av de mest minnesvärda händelserna under året som gått:

DSC_0813

Årets absolut bästa dag. Med den här bilden presenterade jag Ems för er. Min nya fina häst. ♥ Jag lät mig övertalas att provrida en häst som egentligen inte var till salu, och jag skulle ju heller inte köpa någon mer. Vips, så stod jag där med tre hästar i stallet. Årets bästa dag och årets bästa köp.

Under våra hittills ynka nio månader tillsammans har jag lärt mig och utvecklats mer än med någon annan häst tidigare. Både rid- och kunskapsmässigt. Den bästa investeringen jag gjort i min egen ridning och jag är Ems evigt tacksam för hans otroliga tålamod, vänlighet och klokhet.

DSC_6550DSC_6333
Min fina Maud somnade in efter många resor till Husaby Hästklinik, otaliga röngtenplåtar och behandlingar som inte gav resultat. Det konstaterades att hon hade pålagringar både i rygg och nacke som förmodligen påverkade nerverna, samt artros och kronisk inflammation i halsen, efter en kraftig omkullramling som inte framgick vid köp då säljaren inte fann det ”väsentligt i sammanhanget”.

Ett stycke från bloggen samma dag: ”I morse somnade Maud in under den stora häggen hemma vid stallet, i det ögonblick hon var som allra lyckligast, med en stor grästuva i munnen. Allt var så himla fint och mitt i den stora sorgen känner jag ändå en lättnad för hennes skull.  Den lättnaden är min bekräftelse på att jag tog det rätta beslutet, även om det var det tuffaste jag någonsin gjort. Vila i frid min fina vän, saknaden efter dig är enorm och jag är så glad att jag fick låna dig en stund. ♥”

IMG_4632.PNG DSC_5723

Under året placerade jag och Ems oss i nästan samtliga starter. Bland annat startade jag mitt livs första MSV C på 66% och helgen där på belönades vi med 67% i samma klass. Målet under året var egentligen att bara komma ut och känna på dessa klasser, men redan efter två starter hade vi vårt kval. Tävlingsmässigt har år 2015 varit mitt mest framgångsrika och roligaste år på tävlingsbanorna och för det har jag åter igen Ems att tacka. Och såklart alla välvilliga och stöttande människor i min omgivning.

Skärmavbild-2013-04-17-kl.-23.18.36-1024x672
För att göra nästa år extra spännande avslutades detta med att jag sa upp mig! Hejdå till tryggheten och allt vad en fast 8-17 tjänst innebär. Sedan dag ett efter studenten har jag varit inrutad i en liten låda av jobb, krav, ansvar och trygghet – nu vill jag göra något annat. Så, jag bokade en biljett till Australien och anlitade min tränare för att rida Ems under tiden jag är borta. Något som tycktes reta gallfeber på de allra flesta.. haha.

DSC_9202

Mitt enda mål under 2016: Having the time of my life! (Och såklart att rida MSV B med kval och placeringar..) Nästa år ska också bli mitt bästa på bloggfronten. Jag har SÅ många drömmar som ska förvandlas till verklighet och tankar som ska formuleras i ord. Hoppas ni hänger med här. Under kvällen bjuder jag på fler ögonblick från året.

Godmorgon

Sista dagen år 2015!
Och jag ser nog fram emot ett nytt år mer än någonsin. 2015 har varit ruggigt bra på många sätt och vis, men 2016 ska bli det bästa i mitt liv, hittills. Under dagen dyker en liten årsresumé upp här, med de mest speciella händelserna under det gångna året.

Enligt tradition har vi alltid korvgrillning vid lunch, den sista dagen varje år, ute på landet hos mamma med alla grannar och släktingar. Innan dess ska jag till stallet och pussas med Ems och efter grillningen åker jag tillbaka för att pussas lite till. Från mamma är det bara ca 2 min till stallet (därför jag typ alltid har grymt bilmaterial till bloggen, hehe). Mitt 2016 ska firas in hemma i sällskap av familjen, vänner till oss och Diego, med tre-rätters middag. Tänk att det blir vårt femte nyår tillsammans. ♥

Hoppas ni får en bra sista dag i år!

IMG_4260.JPG

Dagens ridpass

DSC_9200 DSC_8978 DSC_9168 DSC_9229

Ett par bilder från dagens ridpass!

Precis nu slog det mig att jag har svårt att motiveras till hundratio procent mitt i en mellanperiod, där jag befinner mig nu. Om en vecka åker jag till Spanien ett par dagar och då får Ems en microvila, sedan kommer jag hem, är hemma två veckor och sedan åker jag igen. Så det känns lite.. ja, omotiverat med dessa ”glapp”. Det blir liksom skillnad när jag kommer hem i vår och kan gå all in med tävlingsplanering, träningar, meetings och del- och drömmål. Det ser jag verkligen fram emot. Men nu när jag snart ska lämna över Ems och vet att jag kommer tappa lite av min ryttarkänsla under den här tiden känns det nästan lite sorgligt, på något vis. De där glappen känns mest som ett stort störningsmoment i min satsning just nu. Det är allt eller inget när det gäller mig, hehe.

Idag har jag kämpat vidare med grunderna. Rama in, hitta en jämn kontakt och hålla koll på bogarna. Jag får ta några små kliv framåt, för att sedan backa tillbaka och städ upp efter mig själv. I förrgår gjorde jag seriebyten och idag saknar jag kontakt med hela vänster sida. Ungefär så. Den där jädrans vänster bogen vill gärna smita iväg och då brister rakriktningen.. och sedan allt annat. Då måste jag påminna mig själv om att det inte är farligt att det känns ”dåligt”, utan se det som ännu en grej att arbeta med. Över lag var han annars väldigt mjuk och framåt. Så, i det stora hela är jag ganska nöjd, ändå. 🙂

Bus i hagen

DSC_8883 DSC_8884

Så här står Ems hela dagarna (han är den med det fina ljuslila täcket, haha). De står och drar i varandras grimmor och biter varandra på mularna heeela tiden. Det roligaste i världen efter att studsa runt i ridhuset och göra byten hej vilt… 😉

DSC_8886

Helt oskyldig när matte kommer!

DSC_8889Och besvikelsen att behöva lämna kompisarna…DSC_8948 DSC_8899 DSC_8920 DSC_8926

Tanken var egentligen att jag skulle rida nu på förmiddagen, men det var så jäkla kallt att jag tappade lusten efter att vi knäppt dessa snabba bilder. Visst har han det härligt med stora ytor och massor av kompisar att busa med? Det värmer i mitt matte-hjärta. ♥ Jag håller just nu på med ett inlägg om hur mina tankar förändrats kring lösdrift, som jag skapade rabalder med i bloggvärlden förut. Kan bli ett smaskigt ämne.

Istället åkte jag och mamma iväg på lunch och sedan till frisören för att boka en tid till mig. Nu är jag efter fyra års sparande faktiskt ganska nöjd med längden, men absolut inte färgen. Jag vill vara mörk i botten och sedan ljusare/kallblond i topparna, ungefär som en ombre, men utan den där skarpa övergången. Så det ska jag unna mig direkt när jag kommer hem i vår, eftersom det ändå blir blekt i solen snart.

Ridningen sparar jag på till senare i eftermiddag! Allt pyssel i stallet är färdigt så jag kan bara åka tillbaka för att umgås med Ems sedan. Nu ska jag strosa runt här hemma och få upp värmen innan jag krigar mig ut i kylan igen. Brrr!

Ännu en aha-upplevelse

Brrr, så kallt! Mina händer och fötter är alldeles stelfrusna efter sex timmar i stallet och läktar-häng. Ändå tröttnar man liksom aldrig. Vi är nog rätt galna, vi hästmänniskor… 😉

På tal om rubriken. Idag fick jag ännu ett aha-moment när jag trimmade på egen hand i ridhuset. De där små ögonblicken av insikter dyker plötsligt upp, så simpla och så självklara, men ändå så kluriga. Dagens aha-moment: Jag är rädd för att det ska brista. Även om jag fått det inmatat så många gånger, under så många träningar. ”Det gör inget om det blir fel och det gör inget om det brister”. Något jag märkte tydligt när jag inte riktigt lyckas forma honom i serpentinbågarna och rakrikta vid medellinjen. Istället låter jag honom gena i bågarna och gå svagt ställd på de raka linjerna, när jag egentligen borde förtydliga mina hjälper. Varför? För att jag är rädd för att det ska skita sig. För det gör det ju då. Precis samma sak sker i hörnpasseringarna, när jag lägger en volt, när jag gör en övergång. Hela tiden, alltså. Nu är vi nere på detaljnivå och petar, men jag nöjer mig inte innan grunden sitter i ryggmärgen på oss båda. Jag måste våga arbeta med svagheterna och våga låta det skita sig. Plötsligt gick de där orden jag hört så många gånger faktiskt in hos mig. Det värsta som kan hända är ju faktiskt att det brister, egentligen.

Ännu en sak att lägga till på min milslånga grundjobbs-to-do-lista. Pust! 😉

Varje dag blir jag påmind om att desto mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag kan. När man äntligen tror att man börjar fatta grejen, åtminstone lite, blir man snabbt nedtagen på jorden igen. Haha.

En liten skymt av Ems och hans kompis stora hage! Så härligt att snön lagt sig som ett vitt täcke nu = inga mer leriga ben och vinterskoningen var inte förgäves. Halleluja!

Brunch

img_7065 img_7069 img_7073

Jag har ägnat hela förmiddagen åt att betala räkningar, sortera papper och ta tag i min egen bokföring, som sedan pausades för pannkaksbrunch som Diego ordnat till oss. Lyxigt!

Nu ska jag äntligen ge mig ut i kylan efter flera timmar inomhus. Ems ska gå ett pass i ridhuset och lite senare ska jag följa med för att titta när Linn tränar. Man får verkligen ut mycket av att ”träna från marken”. Lyssna, titta och ta med sig när man själv sitter upp. Jag tar varje tillfälle i akt. Hoppas ni får en bra tisdag!

Måndag kväll

Titta hur fint det var här i eftermiddags? Alldeles dimmigt och fluffigt i luften!

ggDSC_8709 DSC_8665

Vilken härlig dag! Och tanken på att varje dag är så här nu… awesome. Jag har fått både sovmorgon, kvalitetstid i stallet och massor av to-do’s gjorda. Flera tidsinställda är klara och väntar nu på att publiceras under mina resor. Jag kan inte förstå att det exakt en månad kvar tills jag lämnar Sverige och allt här hemma, med väldigt skräckblandad förtjusning. Men först ska jag lägga grundbrännan under en vecka i Spanien, spendera massor av tid med Ems och jobba stenhårt med bloggen. Min önsketanke är att lyckas tidsinställa ungefär 50 inlägg. Alltså inte här-och-nu-inlägg, utan BRA genomtänka inlägg med tips, idéer, fina bilder, tankar, åsikter och vardag. Tror ni jag fixar det? Haha…

Inatt låg jag vaken sent och bara inspo-googlade bilder från Australien. Vilket ballt land egentligen! Jag tror fortfarande inte att jag förstått vad som ligger framför mig. Upplevelserna, människorna och livet. Ellen har gjort en bucketlist inför mina månader hos henne. Vilka städer vi ska besöka, ständer vi måste hänga på, häftiga sevärdheter och sträckan i bil längs östkusten där vi ska stanna till vid de finaste öarna och mäktiga vattenfall. Alltså, ÅH ÅH ÅH, jag som äääälskar att resa.

Nu -> Tacokväll med Diego!

Härlig kombination

DSC_8779 DSC_8769 DSC_8767

Alltså THIS! Snö och solnedgång i sadeln på Ems. Även om han inte är så där superpoppis hos mig idag som han brukar vara. Sedan den där kaosartade uteritten för någon vecka sedan har han lagt på sig med en ful olat: att backa. Minst lilla jag tippar framåt i sadeln tvärnitar han och lägger i backen, ned i diken och upp i skogen. Min största rädsla är att han ska backa ned i ett djupt dike, få panik och resa sig. Därför är det här något som bekymrar mig.

Om jag driver framåt backar han ännu snabbare, om jag svänger backar han i sidled och om jag tar i tygeln reser han sig. Det här problemet har vi liksom aldrig haft förut och när Ems gör sig stor, då blir han verkligen STOR. Idag tog vi oss ändå runt i skogen utan några större konstigheter och bara ett par små backnings-incidenter. Vips, så får han syn på något spännande i skogen och så går han framåt igen. Jag är bombsäker på att detta är överskottsenergi som övergår i små tester att komma undan. Aldrig att han skulle göra något liknande i ridhuset eller under arbete, bara på lång tygel i skritt de senaste dagarna, utomhus. Förhoppningsvis är det övergående.

Fortsättning följer…

DSC_8801

DSC_8795

 

DSC_8805DSC_8855

DSC_8861

Men han är bra fin, min stora lilla kille.

Ett hej från Claudia

DSC_8652 DSC_8618 DSC_8651 DSC_8659 DSC_8622 DSC_8600 DSC_8636 DSC_8616

Claudia kan verkligen inte leva ett bättre pensio-liv än vad hon gör nu! Jag tog helt rätt beslut att låna ut henne, även om det var jobbigt då, men nu känns det bara bra. Jag hade inte kunnat erbjuda henne det hon har idag. Där emot är hon inte alls intresserad av mig när jag kommer, om jag inte fjäskar med morötter och äpplen. Vi fick kämpa för att ens få en bild på oss tillsammans utan att hon knuffade bort mig och återgick till sitt eviga ätande, haha. Men jag saknar henne varje dag, massor.

Visst är hon söt? Barfota och superduperfluffig! ♥

Min första måndagskärlek

Vad konstigt det känns, att en helt vanlig vardaglig måndag, kunna planera dygnets timmar precis hur jag vill. Inget alarm som tjuter alldeles för tidigt på morgonen, inget place-to-be där någon förväntar sig att jag dyker upp och ingen jäkla(!) måndagsångest. Nu börjar livet jag så länge drömt om. Det jag kan skapa och forma helt själv, med egna händer och med egna val. Livet handlar ju om att göra det man vill, oavsett vad det är och oavsett vad alla andra tycker.

Idag ska jag hälsa på min saknade, fina Claudia på förmiddagen. Nu är det flera veckor sedan sist och även om det känns väldigt bra, känns det ändå konstigt att inte hänga med henne varje dag, efter mer än sju år tillsammans. Bilder utlovas.

Men först ska jag rida ut och intervallträna i snön med Ems. Det perfekta underlaget som den lagom’a snömängden ger ska jag verkligen passa på att utnyttja nu, innan snö och kyla byts ut mot milslånga vita stränder och kristallklart vatten. 😉 Resterande tid av dagen ska ägnas helt åt bloggen. Jag har flera inlägg att skriva och tidsinställa eftersom jag drar till España om en dryg vecka. Bloggen ska vara i topptrim då!

Bring it, måndag!

img_6876

Sunday funday

DSC_8316

Hej! ♥
Idag kom ju snön och vi har nog mer än en decimeter redan. Jag har bara längtat efter snön av två anledningar. Den ena: Inga mer leriga ben! Och den andra: Slitaget blir inte lika stort av broddarna. Avskyr att brodda och sedan blir marken bara stenhård och bar istället. Annars avskyr jag egentligen snö också. Men, vi är kittade och redo med brodd runt om och sulor –  så imorgon ska jag ut och galoppera i snön. Så himla härligt!

Nu har jag precis kommit hem efter en kväll i stallet med Linn som vi avrundade med pizza. Och vet ni? Idag fick jag och Ems till tre rena byten i (typ) vart tredje på kvartslinjen!! Jag hann inte med att räkna sprången exakt mellan det första och andra, hehe. Jag som tyckt att ett byte varit svårt tidigare får nu fullt upp att räkna i serier. Huaa. Fördelen? Plötsligt blev ett enda byte mycket lättare. Anki kom lite spontant in i ridhuset och gav mig massor av bra inputs både i övergångarna för att aktivera honom bak, att hålla ihop honom i mellantraven, lätta av i upptagningen och hur jag ska göra för att bytena ska bli raka. Guld värt.

Ems blir bara härligare och roligare att rida för varje dag som går. Jag bävar faktiskt lite inför att jag åker om fyra veckor. Kommer sakna honom SÅ mycket.

Spark i baken

img_7047 img_7046-1
Kommer tillbaka in i stallet från sadelkammaren och möts av att Anki går loss med klippmaskinen på Ems skägg och huvud, alltså ha-ha!! Tack för sparken i baken!