månadsarkiv: oktober 2015

DAGENS RIDPASS

I film. Eller åtminstone en liten del av det. Ser ni skillnaden jämfört med de senaste veckorna…?

KONTRASTER

Hands up – de senaste veckorna har jag helt ärligt funderat på att sluta med hästar, helt och hållet. Sälja av allt och bara dra. Räknat på hur mycket alla mina saker skulle inbringa i pengar och funderat på hur ofta man skulle kunna göra naglarna, typ. Önskat att resan till Australien var bokad i morgon och inte om tre månader. Känt mig helt värdelös och tryckt ned mig själv till botten. Gnistan har långsamt slocknat och jag har gjort allt på ren vana, utan den där genuina glädjen jag annars känner. Det suger att känna så.

Sedan hände något, idag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Inställningen till ridningen innan jag suttit upp i sadeln har varit lite, och var även idag: att det kommer gå dåligt, men jag rider ändå, bara för att jag måste. Dumt, va?? Eller det som hände idag var nog att jag tänkte att nu fasen får jag skärpa mig. Sluta störa mig på mina flaxande armar och göra något åt det. Så, jag satte pisken bakom ryggen för att stabilisera armarna. Efter fem minuter (och fina brännmärken i armvecken) plockade jag bort den – och red på ett helt annat vis(!!). Tänk att så lite kan göra så mycket. Min sitsbåge är på vift och jag måste leta rätt på den, för det här gjorde ju undervek. Jag vet fortfarande inte om jag lurade mig själv på något sätt, om det är hjärnspöken eller inte, men det blev bara SÅ mycket bättre. Jag har inte haft den känslan av samspel sedan innan hältan i somras och det var så härligt att få uppleva den igen. Gnistan som var som bortblåst så sent som igår, brinner för glatta livet nu igen. KONTRASTER. ♥♥♥

Jag har både bilder och filmer att visa. Delar med mig av det snart.

IMG_5797 IMG_5802 IMG_5801

BLOPPIS

DSC_2785
Brun hjälm från Uvex med svarowski. Lite repig, men har aldrig mottagit stötar eller tappats. Storlek S/M. Passar mig som har storlek 56-57 och är justerbar. Nypris: 3600 kr. Mitt pris: 1500 kr. SÅLD

DSC_2809

Leopardboots. Storlek M. Mitt pris: 170 kr.SÅLDA
DSC_2804

Brunt ridtäcke från Mias i ull med beige passpoal. Sparsamt använt och väldigt fint. Storlek 145. Nypris: 900 kr. Mitt pris: 500 kr. SÅLT

Skicka ett mail till ingridmariaskoog@live.se vid intresse. Köparen står för frakten.

FYRA ÅR SENARE

Äntligen kan jag visa konkreta och synliga resultat. Jag drömde alltid om långt hår när jag var yngre, men experimenterade för mycket med färg och gick från svart till kritvitt på bara några dagar, och tvärt om igen. Sedan bestämde jag mig för att sätta in löshår som jag efter ett tag löste upp med aceton och drog loss med en tång, eftersom det var så tovigt att jag omöjligt kunde borsta genom håret. Ungefär där bestämde jag mig för att naturligt är finast. 

Bilden till vänster är tagen våren 2012 och den till höger idag, med både hjälm- och tofsfrilla. Nästan fyra år senare har jag äntligen mitt långa hår. Snart åtminstone. Mitt bästa tips? Tålamod. Och inpackningar. Jag dränker håret i inpackning varje dag, låter det självtorka och sover med fläta. Det finns nog inga andra genvägar, än att vårda och låta ett välmående hår komma från insidan. Nu behöver det bara fräschas upp med en kallare och ljusare nyans. Men det låter jag nog Australiens solstrålar sköta. 😉

IMG_2241-4

FRIYAY

När jag fyllde i min tidrapport på jobbet tidigare fick jag inte riktigt ihop siffrorna. Hur kan det bara vara en timme kvar liksom? Till min förvåning jobbade jag bara halv dag idag, vilket innebär tre timmar. Kl 8-11. Tuff dag, ha-ha. Men tack för det – min fredag fick just ett extra stort YAY som ändelse.

Jag har förstått att det är lite problem med att se designen för många. Jag jobbar stenhårt med att samla in information som jag skickar vidare till Horsespot för att rätta till detta, så snart är allt förhoppningsvis i sin ordning.

Min redan lugna fredag blev nu plötsligt ännu lugnare. Flera timmar över att spendera hur jag vill. Hur härligt??  ♥ Jag ska fortsätta pilla med designen och skriva inlägg. Bland annat en bucketlist över vad jag och Ellen ska göra i Australien. Delar med mig av den snart! Och mina bästa tips för att spara ut håret. Jag har fått massor av kommentarer och frågor om vad och hur jag gör, eftersom det blivit ganska långt nu. Lovar att dela med mig av det också. Ha en nice fredag!

DSC_2712 DSC_2733

NY DESIGN

Skärmavbild 2015-10-29 kl. 20.41.42

Simple as that! Nu går det att bläddra tillbaka månad för måndag arkivet bland nästan 9000 inlägg, kategorierna är sorterade och knappen ‘Om mig’ uppdateras inom kort. Om mobilversionen ser konstig ut, testa då att tömma historiken för Safari under inställningar. Vad tycker ni?

EFTERLÄNGTAT BESÖK

IMG_5759

Det är så skönt att se hur bra Claudia har det i sitt nya hem. Efter sju år tillsammans växte jag långsamt och motvilligt ur henne ridmässigt, både menatalt och fysiskt. I samband med pensioneringen kände jag att hon blev åtsidosatt, även om jag försökte att inte visa det, men de känner och vet så mycket mer än vi förstår. När jag fick frågan om jag kunde tänka mig att låna ut henne var svaret ett ”njaa”, men i mitt huvud ett tvärt nej. Sedan gav jag det lite tid att smälta in och drog hela tiden ut på beskedet, men bestämde mig ändå för att testa, för både min och henne skull. Det ångrar jag inte en sekund.

Claudia är supernöjd över att ha en fluffigt spånad box, sova sin skönhetssömn hela nätterna (visste ni att hon älskar att vara inne och flera gånger bröt sig in i stallet vid en av lösdrifterna?) och ha en kompis som hon går så bra ihop med. Idag när jag kom stod de tätt intill varandra, i ett snår, längst ned i hagen, med kardborrar överallt. Jag har till och med fått se bildbevis på att de busar och då är Claudia mer den typen av häst som bara häckar ute eller håller sig för sig själv, en bit bort från flocken. Mycket utevistelse, i princip fri tillgång på hö, en skvätt betfor bara för att hon förtjänar det och personal på gården som alltid har uppsikt över dem. Visst kan det väl inte bli bättre? Jag hoppas Claudia får stanna där många, många år.

På väg hem stannade jag och mamma till i en liten Ica butik för att köpa mat. Jag blev hungrig av att titta på mat och beställde två varmkorvar. Kassörskan tar då ut korvarna ur kylen och stoppar in dem i micron(!!). Medan de andra kunderna lugnt läste tidningen i den andra kön och hon gång på gång öppnade micron för att känna efter om mina korvar var varma. Butiken är totalt knäpptyst och det enda som hörs är smattrandet av mina microvärmda korvar. Alltså, vi bröt ihop. Vi är mitt i Ack Värmland, liksom.

IMG_5764

TORSDAG

Förstår ni att jag knappt tog mig upp ur sängen i morse!? Spring aldrig en mil på asfalt när ni inte löpt på flera månader. Aj, mina benhinnor och knän! I dag ska jag nog bara promenera i skogen, på mjukt underlag och sedan göra situps och squats. Det här med variation är tydligen lika viktigt för människa som för häst, hehe. Jag skulle ju aldrig få för mig att låta Ems trava en mil på stenhårda grusvägar helt plötsligt, men jag ger mig minsann ut på stum asfalt och springer non-stop, tills jag har blodsmak i både mun och ben.

Men först ska jag åka iväg för att hälsa på Claudia, direkt efter jobbet. Hur många veckor sedan är det jag såg henne senast nu.. tre, fyra? Det känns som en livstid, vilket som. Men samtidigt är det skönt att inte behöva känna en inre stress över att hon kommer i andra hand, för det är jag säker på att de känner av. Förhoppningsvis hinner jag hem innan mörkret och kan ta med Ems ut i skogen igen, om jag lyckas svinga mig upp i sadeln idag, vill säga. Ha en fin torsdag!
DSC_2618     DSC_2605 DSC_2606 DSC_2582

KNAPPA MILEN

IMG_5738

Min nästan en mil långa löprunda kan sammanfattas som v i d r i g. Jag var tydligen inte helt frisk ännu, för näsan rann hela vägen och jag fick problem med andningen, eftersom jag endast andas genom näsan när jag löper. Men nu jäklar är jag på gång igen och ska bli den fit’aste versionen av mig själv inför Australien! Om det här är min absoluta lägstanivå är jag mer än taggad på att se hur mycket jag kan förbättra under hösten. Nöjd, trött i benen och lika rosa som tröjan.

På väg hem från stallet handlade jag med mig ingredienser till pasta med broccoli och fetaost. Älskar att tillsätta grädde och lite riven ost till det. Så precis just det ska jag göra nu, efter en lång, varm dusch! Sedan ska jag inte röra mig en meter till idag. 🙂

EN TUR I SKOGEN

DSC_2649 DSC_2657 DSC_2675 DSC_2685 DSC_2687

Visst är det svårt att förstå att det plötsligt är mörkt strax efter kl 17 nu? Jag hängde liksom inte alls med på omställningen från underbar sommar med ljusa kvällar till höstrusk och mörker. Men det hör väl livet till. Jag försöker njuta så mycket jag bara kan av mörker och kyla nu, när jag vet att det ska bytas ut mot en lyxig vardag, på en strand, med en fruktig drink i handen – då känns det liksom okej att frysa och huttra lite. Mer än okej. 

Men det blev faktiskt lite stressigt att hinna ut innan skymningen. Jag letade fram reflexerna för att försäkra oss om att synas, om vi inte skulle hinna hem innan mörkret, sedan tog vi sällskap av Elvira och Volare ut i skogen. Älglopporna verkar ha försvunnit för i år, så jag ska passa på att rida ut i morgon också. Äntligen kan vardagen återgå till det normala. De där hemska insekterna har tvingat oss in i ridhuset mer än vad jag egentligen tänkt, men nu kan vi ta igen de där förlorade skogsturerna i minusgrader, tjocka jackor och ridtäcken, jag och Ems.

Nu ska jag snöra på mig skorna och ge mig ut på milen, med pepp-musik i öronen. Jag har faktiskt inte löptränat på flera månader men just idag kom motivationen och tiden tillbaka, så då kör jag tio kilometer, haha. Jag har någon sorts naturlig inbygd superkondition och kan hux flux spurta en mil ett par dagar i veckan, för att sedan låta bli några månader och sedan köra igång igen. Lite av en periodare, är jag nog. Hörs snart!

FLYING CHANGE DELUXE REVOLUTION

Ni vet ju att jag endast använder träns från PS-familjen, just för dess revolutionerande funktioner, som är väl genomtänka för att alltid sätta hästens komfort i första hand. Min favoritmodell är Flying Change Revolution, som ni dagligen ser Ems bära upp här på bloggen. Nu finns just den modellen som en ny Deluxe-variant. Lackad nosgrimma, rundsytt läder, med sidostycken som är justerbara för att inte ligga an mot kindben och nerver, samt den patentsökta vaggan som tillåter bettet att ”fjädra” i hästens mun. Som vanligt med det anatomiska, breda nackstycket och click-it pannband. Det finns liksom inget de inte tänkt på.

Just nu kan ni shoppa Flying Change Deluxe till introduktionspris under begränsad tid. Kika in HÄR.

31398880-origpic-4b25b0 31398880-origpic-08c624 31398880-origpic-c250c0 31398880-origpic-242450 31398880-origpic-06660e

 

ONSDAG

Vad jag trodde skulle bli en ganska tråkig och o-händelserik tisdag blev plötsligt fullproppad med to-do’s och jag blev helt färdig sent in på natten i går. Jobb på kontoret hela dagen, Ems joggades i ridhuset och sedan hade vi styrelsemöte inför söndagens tävling. Det var den tisdagen. Egentligen tänkte jag åka iväg för att hälsa på Claudia, men ändrade till i morgon i brist på tid. Saknar henne så himla mycket! Det känns väldigt konstigt att hon inte är hos mig längre, efter så många år tillsammans. Men hon har det strålande, så även fast det känns jobbigt känns det mest bara bra. I morgon lovar jag er nya blider på henne. Många frågar om henne och saknar henne.. jag förstår er, hon är ju trots allt den häst som hängt med i häst-bloggvärlden absolut längst. 😉

Ett klipp från måndagens jogg-träning med fokus på lösgörande, i en rund form, utan tryck eller samling.

Nu -> Mot stallet. Jag ska hjälpa till med eftermiddagsfodringen och insläpp innan vi klär på oss alla reflexer vi kan hitta och ger oss ut i skogen, jag och Ems.

HEJ TISDAG

En helt vanlig, faktiskt ganska tråkig, tisdag. Men sådana kan vara bra härliga ibland de också. Jag hann aldrig skriva om träningen i går, men eftersom förra veckan innehöll mest vilodagar la vi upp den som ett lösgörande pass i låg, rund form. Ingen samling och ingen högre form. Bara övergångar, volter och tempoväxlingar. Ems var duktig, men jag känner inte att jag får riktigt det flow’et jag vill. Det mesta känns bara ”ryckigt”, på något vis. Och det hänger inte på hästen, utan på mig. Har ni också upplevt känslan av att sätta så höga krav på sig själv att gnistan nästan släcks? Jag kan aldrig, djupt innerst inne, känna mig nöjd.

Hm, det där är svårt. Jag vet inte om jag sätter för höga krav på mig själv, eller om jag helt enkelt inte klarar kraven, eller om jag gör det men bara är expert på att tala om för mig själv att jag hela tiden borde kunna lite bättre. Samtidigt spelar det ingen roll vad någon annan säger och tycker, oavsett om det är bra eller dåligt, jag känner mig ändå inte tillräcklig.

Ems är iallafall bäst! Älskar att han alltid står och sover på gången, medan jag gör iordning..? Eller ser helt förskräckt ut. Antingen heller, haha.

IMG_7116IMG_7128 IMG_7126 IMG_7125 IMG_7110 IMG_7130