månadsarkiv: mars 2015

FIRST MAID TILL SALU

Det tuffa beslutet är fattat – Maud kommer inte längre vara i min ägo. Därför tänkte jag börja med att vända mig till er, för att hitta det perfekta hemmet till min fina M. Ni som hängt med här känner henne ganska bra, oavsett om det bara handlar om att förmedla känslor genom text och bild. Men för er som inte har det är First Maid ett sto f. -08, e: First Wish, ue: Swift. Ca 165 cm i mankhöjd.

Maud är supertrevlig häst, men kräver en mer rutinerad ryttare som är villig att ge henne tid, aktivering och mycket hjärta. Hon är trafiksäker, snäll och lugn att rida ut på både ensam och med sällskap. Hon har tre bra gångarter, är arbetsglad och ger en väldigt trevlig ridkänsla. Är hittills startad LB dressyr med placering, men har kapacitet för mer.

Jag ser gärna att hon kommer till någon som har möjlighet att ge henne mycket utevistelse i ett stall med fasta rutiner eller lösdrift, då hon vid stressiga situationer kan väva. Hon skulle passa absolut bäst tillsammans med någon som inte har så höga tävlingsambitioner, men gärna vill träna och rida mycket i skog och mark – på en väldigt fin häst. Just på grund av att hon har svårt att hantera den stress som transportering innebär och behöver ett tryggt och stabilt hem.

Hem är viktigare än pris. Hon skulle även fungera utmärkt som promenad, sällskapshäst eller avelssto. Jag är öppen för förslag, så tveka inte att maila mig på ingridmariaskoog@live.se, så berättar jag mer. Pris diskuteras via mail.

iii
Skärmavbild-2015-01-02-kl.-12.31.40Skärmavbild 2014-10-10 kl. 18.54.46 Skärmavbild 2014-10-10 kl. 18.38.24 Skärmavbild 2014-10-10 kl. 18.39.39Skärmavbild 2014-10-10 kl. 18.37.31
måd

MONDAY

Är det inte så, att när man väntar på något, går tiden i total slow motion..? Samtidigt som ordet väntan gör mig mentalt knäpp, är det något jag behöver i livet för att hålla spänningen uppe. Klurig kombination. Min förhoppning är att jag ska kunna stryka det som jag är absolut mest ivrig över, från min vänte-lista redan om ett par dagar. Häst nummer tre. Jag vet att jag inte ska ta ut något i förskott, för hästen står ju trots allt inte i stallet ännu, men det är svårt att hindra drömmarna och lyckan från att skena ett par varv runt jordklotet, trots allt. Det pirrar i hela magen av bara tanken att få trycka på ‘publicera’ och presentera hen för er. ÅH!

Nu ska jag svira om till ridbyxor och spendera tid med mina favvis-tjejer. Båda två ska få komma ut i skogen. Förresten, hur härligt att vi nu är inne i sommartid. Mycket ljusare kvällar, vilket betyder ännu mer energipåfyllning och ännu mer tid att spendera just i stallet. Ha en fin måndag!

IMG_2391.JPG

 

EN KVINNA SOM KASTAR SKIT PÅ ANDRA KVINNOR

Det här säger väl mer om Ulrika än om pedofilerna. En kvinna som kastar skit på andra kvinnor, i en kvinnodominerande sport. Precis som om ett barn med läppglans, solglasögon och en bar axel ska ta ansvar över hur en eventuell pedofil på andra sidan skärmen agerar, eller indirekt att kvinnan med den korta klänningen får skylla sig själv om hon bli våldtagen. ”Barn som utan att förstå det sexualiserar sig själva. Rena pedofildrömmen”. Sedan när blev solglasögon, en bar axel och läppglans ‘sexualiserat’ och en ‘pedofildröm’, Ulrika? Det är väl snarare betraktaren som sexualiserar, än barnet själv. Att dessa ord kommer från en ponnymamma och framför allt – en vuxen kvinna och utövare inom vår sport, är absurt och helt obegripligt.

Du, Ulrika, vill se förändring, men hur tror du att förändring ska ske när du i stället för att se grunden till problemen, väljer att skylla dem på unga drivna tjejer och kvinnor som faktiskt brinner för att göra nätet och ridsporten till en bättre plats för alla. Både Tyra och Nellie är två av just dessa tjejer. Jag förstår inte dina resonemang och inte heller din skeva bild av kvinnosynen. Konsumtion- och utseendehets är ett faktum i dagens samhälle. Ett faktum som bottnar i påverkan från omvärlden och som med tiden har skapat idealen. Boven i dramat kan omöjligt vara en speciell person, bloggare eller blogg. Omöjligt. Idealen har skapats och formats långt innan fenomenet blogg ens föddes. Tjejen på ridskolan med den lite finare hästen och de lite dyrare kläderna som det tisslas och tasslas om, med pappa som alltid sponsrat, har väl funnits i alla tider, men på olika sätt. De flesta av oss är uppvuxna med serien Stallkompisar, ett praktexemplar på just detta, där Veronica hela tiden framställs som lite bättre och lite snyggare. Redan här präglas vi av fenomenet och blir medvetna om den tuffa attityden och de skarpa gruppindelningarna som sker. Men inte heller hon är boven i dramat. Grundproblemet är avsaknaden av det egna ansvaret, rätt uppfostran från föräldrarna och förståelsen för andra människor. En människas värde sitter aldrig i utseende, materiella ting eller prestationer. Så snälla Ulrika, om du vill förändra, tänk om, och om möjligt, tänk innan du skriver – eller skriv inte alls. 

SÖNDAG

Åh, varför är helgerna alltid över i ett nafs? Jag lyckades övertala Diego att stanna hos mig en natt till och han åker alltså inte hem till sig för ens tidigt i morgon bitti (yeeey!!), sedan ses vi på fredag nästa gång. Innan han flyttade kändes distansförhållande näst intill otänkbart, efter att ha hängt varje, varje dag i snart fyra år. Men nu känns det faktiskt bra. Över förväntan, åtminstone. Vi båda hade och har alltid fullt upp med oss själva och vårt eget på vardagarna, att den tilltänka kvälls-kvalitetstiden tillsammans slarvades bort litegrann. Nu kan vi köra varsitt race på vardagarna, snacka om dagen som varit över telefon innan läggdags och ägna tid åt varandra på helgerna. Så nu när jag får ytterligare lite tid över och inte behöver vara en bra flickvän varje kväll, slår jag till på en ny häst istället, hehe. Något måste ju fylla min tid. Att ligga i soffan och titta på serier är inte riktigt min grej. 😉

Nu ska vi kramas ikapp all tid vi missar den kommande veckan och ladda upp inför måndag, som känns otroligt omotiverat. Veckan är åtminstone kortare än vanligt och innebär besiktning. Tror ni jag går som på nålar här hemma eller..? Mhhm!

Godnatt. ♥

MIN FINA MAUD

DSC_0350
DSC_0335

Åhh, så härligt att få sitta på hennes rygg igen! Min fina, fina Maud. Det gör så ont att tänka på att vår tid tillsammans snart är över, men jag vet innerst inne att det är rätt beslut. Jag kan omöjligt låta mina känslor styra över hjärnan i alla lägen och behålla alla hästar jag fastnar för, när kemin inte stämmer till hundra procent. Så oavsett hur rätt jag vet att jag gör, värker det ändå i hjärtat av bara tanken. Jag ÄR alldeles för känslig för sånt här.

Maud verkar nöjd över att få arbeta igen och är superpigg, vaken och glad. Nu var det ju ett par veckor sedan ni såg henne in action senast. Känner ni igen henne? Hihi. Idag var vi piffiga i brunt med glittrig passpoal på schabraket som gick igen i bootsen. Nästa gång ska jag dock fotografera innan vi är helt nedstänkta i lera.

DSC_0369 DSC_0321 DSC_0503 DSC_0515

LÖRDAGSMORGON

Godmorgon!
Jag har precis skjutsat Diego till Högskoleprovet och jag känner bara ‘thank god’ att det inte är jag som ska skriva. Mina gymnasiebetyg räcker inte till det jag förut ville – veterinär. Jag har det som en lite avlägsen dröm som jag inte vet om jag vill uppfylla eller ej. Samtidigt, när vi var på Husaby.. visst, man är nervös och det är skit på ett sätt, men jag tyckte ändå det var så jäkla roligt, spännande och intressant. Veterinär inriktad på hältutredning och röntgen skulle vara MAGISKT roligt. Att se samband, problemlösa och hjälpa. Men sedan vill jag ha ett fritt jobb som går att utföra vart som helst på jordklotet och vara min egen chef. Så lite jobb som möjligt, men så mycket pengar som möjligt. Svår kombination, hehe. 😉

Jag fick ju förresten frågor om vad röntgen av rygg, hals och nacke kostade. Röntgen av ryggen gick loss på 4500 kr och halsen/nacken 3500 kr. Ni kan ju tänka er hur smaskigt totalbeloppet på hela utredningen blev. Huaa…

Nu ska jag äta frukost, hoppa i ridkläderna och bege mig till stallet. Både Maud och Claudia ska motioneras på ridbanan. Den här helgen hade vi ju egentligen en träningshelg inplanerad med klubben, men jag och Maud fick stanna hemma i stället. SÅ tråkigt.

DSC_0155

PRYLNÖRD

Så otroligt nördig som jag är kan ni ju bara gissa hur många olika färgkombinationer jag redan klätt upp min nya häst i, i drömmarna. Hihi. När den ännu inte står i stallet kan jag ju åtminstone ta mig tid att börja planera allt – in i minsta detalj. Det är ju faktiskt detaljerna som gör helheten, och helheten är allt. Min plan är ju att sälja större delen av min hästgarderob. Först och främst för att finansiera inköpet av min nya kompis, men en hel del behöver bara uppdateras och bytas ut. Tidigare har jag gått helt crazy på prylar i alla möjliga färgkombinationer och varianter. Nu har jag lugnat mig lite och köper hellre färre grejer av kvalitet och med märke. Så tanken nu är att göra genomtänkta inköp av utrustning som hellre får kosta lite mer men håller längre. En bra basgarderob med en röd tråd, där allt på ett eller annat sätt går ihop. Inte ett grönt schabrak där, ett par orangea skydd här och lite gula benlindor där. Gärna lite färg, men inte helt hysteriskt.

När vi ändå är igång och fantiserar… Jag har ju inte gett er en enda ledtråd om vad det är för häst jag letat eller letar efter. Vad tror ni det är för typ, storlek, utbildningsnivå, temperament, ålder, stam osv…? Vad tror ni skulle passa mig helt enkelt? 🙂

DSC_8995

Psst.. Den 11 april ska jag starta fina Benny! Hur kul!?

OVERTHINKING DOES KILL YOUR HAPPINESS

Nu måste jag släppa, sikta framåt och inse att, hur mycket jag än överanalyserar, inte kan påverka något av det som händer i mitt liv just nu. Samtidigt är det otroligt svårt att styra känslorna och hitta glädje och inspiration mitt i allt detta, när jag ständigt blir påmind om den stora klumpen som etsat sig fast i magen. Men, mina tankar och känslor kan ju omöjligt påverka hur den här storyn slutar, faktiskt, och jag måste påminna mig själv om det varje gång verkligheten och tankarna kommer ikapp.

Med ovanstående stycke sätter jag punkt och fortsätter med något väldigt mycket roligare. Jag har till 110% bestämt mig för vilken häst jag vill ha. Att sedan installera just den hästen i stallet, lägga på ett nytt fluffig stalltäcke och känna lyckan av att den är bara min fullständigt explodera… det är en lite längre och mer komplicerad process, hehe. Beslutet är ju egentligen det allra enklaste, sedan följer minuter.. timmar och dagar av nervositet. Men min magkänsla säger att det här bli så rätt. Momentet att se min nya häst stå och tugga hö i boxen står absolut överst på min lycko-lista just nu. Näst på tur – att presentera hen för er!! 🙂

DSC_0316

Vad tycker ni om mina nya stövlar? SÅ jäkla snygga. Men de är för stora i vaderna och behöver tas in någon centimeter, sedan är de helt perfekta. Vi hörs snart. Nu är jag på G igen!

FÖRVIRRAD

Jag kan omöjligt sätta mig ned, förvandla tankar till ord och prestera här när hela mitt huvud och allt runt omkring är kaos. Allt kommer på en och samma gång och när det väl börjat tar det inte slut – berget byggs högre och högre hela tiden. Sedan i fredags har jag näst intill krupit ur skinnet av nervositet och väntan inför ett planerat telefonmöte i eftermiddag. Hur gärna jag än vill skriva av mig här, kan jag omöjligt göra det. Det känns piss att bära runt på den här tunga, stora stenen, men som jag hoppas ska kännas lite lättare efter mötet… Om klockan nu bara kunde bli eftermiddag någon gång… Jag och ordet vänta går inte speciellt bra ihop.

Men, jag har ju i den här virvlande stormen ett tillskott i min fyrbenta lilla familj att se fram emot, så någonstans mitt i allt detta är jag ändå världens lyckligaste tjej. Det krävs otroligt mycket planering, tanke och hjärta kring det här med att jobba deltid och samtidigt ha tre bästisar i stallet. Men så mycket tid, energi, känsla och vilja som jag tillägnar det här och ändå smyger fram i slowmotion, så kände jag att, jag är fan värd att få visa framfötterna. Jag vill visa att jag också kan. Växla upp och ta för mig. Det här blir en stor, eller rättare sagt galet stor, present – till mig själv från mig själv.

Nu ska jag förvirrat ta mig igenom den här dagen utan att slå knut på mig själv. Jag kommer berätta allt för er, tids nog, men just nu är allt alldeles för känsligt och invecklat.

Skärmavbild-2015-01-05-kl.-14.42.55

SÄLJES

Charles Owen Wellington hjälm, storlek 58. Inga repor, slitningar eller stötar. Nypris: ca 2900 kr. Mitt pris: 1000 kr + frakt 80 kr.

Svart/brun Scharf hjälm. Storlek S-M (ställbar).  Sparsamt använd. Nypris 1500 kr. Mitt pris 800 kr + frakt 80 kr.

Maila ingridmariaskoog@live.se vid intresse.

SÖNDAGSMORGON

Godmorgon! Egentligen skulle jag ha suttit till häst redan nu, frusit stjärten av mig i en tunn kavaj, stenhårda blanka stövlar och fixat hår inför en av årets första starter. I stället kan jag ta en lång sovmorgon, äta gofrulle med Diego innan han åker hem och se starterna från läktaren. Inte alls lika spännande(!), men jag får se tiden på läktaren, i stället för i sadeln, som tid att hämta inspiration och ladda upp inför när jag själv får inta banorna – snart.

Tänk att det nu bara handlar om dagar.. ynka veckor.. innan ni får träffa nummer tre i min lilla hästis-bästis-familj här! Jag är SÅ himla peppad och kan fortfarande inte förstå att det är på riktigt. 😀 Nu – klä sig varmt och andas in dressyratmosfären, innan mina hästar ska pysslas om och motioneras senare i eftermiddag.

DSC_0078

BFF

Efter mitt förra inlägg förstår jag att ni undrar – det gör jag med, faktiskt. Gårdagens smärta har övergått mer i ilska och jag lever för tillfället helt i ovisshet, vilket gör mig mentalt frustrerad och ofokuserad. Hoppet är det sista som lämnar kroppen, men jag känner att jag är förbi den gränsen  och det gör så, så, så ont. Mer än så är svårt att säga just nu och jag varken kan eller vill berätta mer, än.

Lilla Claudia fick hänga med ut i skogen idag. Oavsett om vi bara är ute och skrittar, länge, länge, har hon alltid spetsade öron, en nyfiken blick och stenkoll på allt, utan att hetsa up sig. Jag har aldrig någonsin känt mig så trygg på en häst som jag gör på henne och vet hennes moves in i minsta detalj. Jag skulle kunna fortsätta ösa beröm över henne i evigheter, men hon är verkligen genuint fantastisk…. Bästis! 🙂

Diego är äntligen hemma och hälsar på efter en ännu en vecka på varsitt håll. Vi ska hänga i soffan hela kvällen framför en bra film och jag ska tröstäta kakor från Max i mängder. Har ni testat dem? SÅ farligt goda. 

DSC_0155 DSC_0162 DSC_0182

DSC_0120

Världens varmaste och klokaste blick. ♥

NÄR ALLT VÄNDS UPP OCH NED

Hela min värld vändes upp och ned idag. Bokstavligt talat som ett brev på posten och en hård jävla käftsmäll i flera omgångar. Jag känner mig sårad, uppgiven och arg. Men allra mest sårad.

Vi hörs när jag är på fötter igen. Och redo att kriga…