LÖRDAG

Posted in Vardag

Heej! Jag stannade kvar hemma hos mamma på landet igår efter träningen för att slippa åka fram och tillbaka till stan, när jag ändå hade planerat att tillbringa även hela denna lördag i stallet. Vi åt god mat, badade utomhusjacuzzi och sedan delade jag och katterna på soffan. Åh, vad jag saknar att bo i skogen, med närheten till hästarna. Inom några år ska jag äga min alldeles egen gård med ett stort fint hus, stall, lösdrift, stora hagar, ridhus och ridbana. Maaagiskt!

I kväll ska vi hem till Diegos familj för att äta och sedan gå på bio, han och jag. Och i morgon väntar en lång skön sovmorgon, en lång mysig frukost och en lång härlig dag i stallet. Jag måste nästan nypa mig i armen för hur bra jag mår nu, över att jag i höstas tog de där jobbiga besluten, som visade sig vara de absolut bästa tänkbara. Nu när livet känns helt problemfritt.

Just det! Jag glömde ju helt bort att berätta för er om lastningen till och från träningen igår!
Dit; Maud kliver rakt på precis som om det vore det mest naturliga i hela världen. Nöjd matte som överöste henne med klappar och gottis.
Hem; Maud var såå himla trött i både kropp och huvud efter en bra men krävande träning och orkade absolut inte fundera över att kliva in. Jag tog till mig av era tips och gav henne inget stöd alls i grimskaftet, utan lät det hänga helt fritt och gav henne full valfrihet. Vi var halvvägs inne flera gånger, men sedan visade hon tendenser att backa, så jag låg steget före och visade henne vägen ut innan hon själv tog den. Som uppmuntran till att kliva på valde jag att öppna fronten på transporten, varpå hon får bråttom in och kliver på direkt.

Min slutsats; Maud har någon sorts klaustrofobi eller rädsla för stängda utrymmen. Så fort vi öppnar frontluckan spetsar hon öronen och kliver nyfiket på. Men detta tar jag bara till när jag känner att det är läge. I första hand ska hon gå på ”som vanligt”. Annars kommer hon garanterat hitta på nya trick att testa mig med och då är min sista lösning som bortblåst.

jfjfj

De senaste timmarna har jag stirrat mig blind på dessa bilder. Claudia är så vacker, både på in- och utsidan. ♥

11 Kommentarer

GÅRDAGENS TRÄNING

Posted in Vardag

Träningen igår var minst sagt svettig, både för mig och Maud. Som uppvärmning galopperade vi över bommar vid fyra punkter på en tjugometersvolt. Syftet var att rida mitt på varje bom, oavsett om vi tappade balansen eller galoppen, för att ha fokus på att hela tiden rida nästa steg. Annars blir jag lätt lite bromsande om jag känner att jag inte orkar räta upp mig och rida. Just detta moment klippte jag faktiskt bort från filmen, för det ser så otroligt roligt och fult ut. Att galoppera över fyra enstaka bommar på en volt kan väl inte vara så komplicerat..? Men en bibehållen rund galopp, precision och momentet att korrekt ta sig över bommarna – inte så svårt eller? Det fick jag äta upp! Jag sparar på det till i framtiden när vi gör det lekande lätt, då kan jag bjuda på ett gott skratt och en före- och efter film, haha.

bommar

Sedan jobbade vi mycket med övergångar från trav-galopp och galopp-trav. Formen var lite stökigare än vanligt igår så mitt jobb låg på att få kvicka reaktioner med en bibehållen form och att hon inte fick lägga sig i min hand och bli uppbromsande, vilket hon enkelt blir när jag hamnar i obalans. När hon blir trött dyker hon gärna med nosen och hamnar i ”framstupa läge”. Så för att få henne att välva ryggen och vara rund, utan att tappa sitt huvud fick jag rida på volt och flytta ut bakdelen, men inte med för mycket tvärning. På så sätt hamnade hon några steg då och då i en korrekt form, som hon ännu är lite för svag för, men som jag måste börja känna på för att veta vad som är och känns rätt.

Maud arbetade på riktigt bra och var så trött efteråt. Men hon lyssnar och lär sig så himla fort med rätt vägledning och tydliga budskap. Jag ser så mycket fram emot att få jobba med henne under året, hitta styrkan och bärigheten. Det är först nu som vi äntligen börjar samspela mer med varandra som ett ekipage, inte som häst och ryttare.

Glöm inte att klicka på kugghjulet nere i högra hörnet för att ändra till HD-kvalitet.

Väl hemma fick Maud komma ut i snön men med dubbla täcken och extra mycket hö. Det känns super att veta att hon är i rörelse hela natten och själv går bort slaggprodukter och mjölksyra, utan att bli stillastående i en box efter ett hårt träningspass, trots lång avskrittning. Idag ska hon få komma ut på en lugn och lång promenad, men med mig på ryggen för att undvika diverse hyss 😉

20 Kommentarer

FREDAG ♥

Posted in Vardag

Godmorgon! Jag behöver nog inte ens uttrycka min lycka över att det äntligen, äntligen är fredag!? Senare i eftermiddag är det träning för Anki och jag är så peppad på att följa upp veckans arbete, jobba vidare med grunderna och sikta mot nya mål. Maud har bjudit på en supertrevlig känsla hela veckan, med lättare arbete i ridhuset, långa härliga uteritter och dressyr i den djupa snön. Vilken maffig känsla att sitta på henne, i den redan stora traven, som i snön blev riktigt mjuk och häftig!

Film från träningen publiceras naturligtvis här i kväll. Sedan tänkte jag kasta mig fritt till vargarna och ventilera mina funderingar kring den form hon arbetas i just nu och tankarna bakom den. Känsligt ämne. Ha en toppen dag, så hörs vi här alldeles strax!

mauddd

6 Kommentarer

KVALITETSTID

Posted in Vardag

Just torsdagseftermiddagar är jag alltid extra peppad! Favoritdagen fredag ligger framför fötterna och sedan väntar en lugn, ledig helg med ännu mer tid för hästarna och bloggen. Ledig kanske inte är rätt ord, men jag brinner ju så mycket för det här, att gränsen mellan arbete och ledighet är hårfin och svår att skilja åt. Jag har SÅ mycket idéer just nu och det kliar i fingrarna efter att få tid till att uttrycka allt i text och bild, här.

Claudia och jag har haft mysig kvalitetstid tillsammans under kvällen. Noggrann borstning, en miljon pussar på hennes mjuka mule, morotsfjäsk, oljade hovar och välborstad svans. Bästis!

klådi

näsa

Den där mulen. ♥
hovar

Blanka, fina hovar och en panna där bläsen börjar krypa uppåt av alla gråa hår. Tänk att hon blir tjugoett i år, mitt lilla yrväder.

grå gråhårig

Det kryllar av gråa hår, men faktiskt bara i pannan. Där emot växer det ett enda megalångt grått strå, mitt på hennes rygg!

7 Kommentarer

HAPPINESS

Posted in Vardag

Hej kompisar! Alltså, jag är så löjligt jäkla lycklig. De, för tillfället, enda problemen i mitt liv är att jag inte riktigt vet vart jag ska slå upp mitt alldeles eget stall och att min mobilsurf är slut, haha. Att Maud testade mitt tålamod till yttersta gränsen igår spelar ingen som helst roll idag, för den glädjen när vi oberört tassade genom transporten tidigare, den slår det mesta. De där små men ändå stora framstegen som jag jobbar så otroligt hårt för. Jag läser böcker, googlar, frågar, funderar, experimenterar i verkligheten och kämpar som en galning för att komma till rätta med Maud. Hon tar mycket energi, men hon ger också dubbelt tillbaka – och det är min drivkraft.

Psst, jag vet att texten på bloggen är väldigt liten och jobbig att läsa, men håll ut, den ska breddas under morgondagen. Nu går det även att följa mig på bloglovin’ igen och statistiken är på väg uppåt med namnet ingridskoog.se. Tusen, tusen tack för att ni hänger med här och delar min vardag i med- och motgång. Jag vill att ni ska veta att jag läser varenda en av era kommentarer med öppet sinne och är så tacksam för ert engagemang 

Skärmavbild 2014-10-26 kl. 21.40.07

Så genuint lycklig med de där två.

15 Kommentarer

VI VINNER DET HÄR, JAG & MAUD

Posted in Vardag

Otroligt spännande att klicka in här och läsa alla era kommentarer om lastning i de tidigare inläggen, oavsett om jag håller med eller inte ser jag det som ett tillfälle att samla på mig sunda idéer och tips, som jag sedan kan använda i min hästhållning, på mitt sätt. Jag vill absolut inte använda linor för att dra in henne, en pisk för att få henne framåt eller kedjor för att få ett fysiskt övertag. Repgrimma, tydliga budskap och tålamod räcker för mig. Lastträningen idag gick faktiskt strålande. Ett par små kommunikationsmissar till en början, men väl inne hon stod nöjt och lugnt i transporten och smaskade på sitt belöningsgodis. Det enda problemet var att få in den sista bakhoven som alltid är kvar ute på lämmen. Hon är klipsk och hon vet att om hon går på med den sista hoven hakas bommen på, så därför står hon till och med på tå för att nå godiset längst fram, utan att behöva gå på med alla fyra tassar. Om jag ger ett lätt tryck i grimman eller med linan lite lätt på rumpan känner hon sig direkt stressad och backar ut. Tidigare har vi smidigt kunnat haka på linan i det lägget för att putta in den sista hoven, vilket hon inte går med på längre. Därför tränar jag även på att stå hon ska stå i transporten med alla fyra hovar på golvet utan att haka på bommen alls. Hon ska inte känna att hon blir instängd snabbt eller stressad för både lastning och att stå i transporten ska vara behagligt.

Linn kom på den briljanta idén att utnyttja frontutlastningen för att få henne att tänka framåt. Superspännande tyckte Maud som klev rakt in med spetsade öron flera gånger i rad. Jag la in transport-momentet som en del i en volt där vi skulle kliva rakt på, igenom och ut på en gång. En positiv upplevelse som jag hoppas ska bidra till en bättre tänk framåt, istället för bakåt. Så här bra gick det;

32 Kommentarer

24 TIMMAR OCH ETT DJUPT ANDETAG

Posted in Vardag

24 timmar har gått och jag har fått andrum och tid till att fundera och reflektera över gårdagens kommunikationskrock Maud och mig emellan. Åh, vad det är svårt, men, jag ger mig absolut inte i första taget om det så ska ta mig flera år att förstå henne, så är jag mer än beredd på det. Idag ska vi lastträna utan att åka iväg och träna. Just för att få en mer positiv upplevelse än igår, men också för att försöka se någon koppling med vad som orsakade problemet. Maud ser mig inte som en ledare, snarare som en liten leksak som hon leker med hur och när hon vill. När hon skiftar mellan att gå klockrent rakt på till att stå på bakbenen i tre timmar, vilket kan hända oavsett om vi åker till eller från arbete, är det något som händer oss emellan. Min uppgift är att komma på vad.

Jag återkommer med tankar, dagens resultat och reflektioner på era kommentarer i föregående inlägg senare. Men först ska Claudia longeras, promeneras och fylla på mitt energiförråd så där som bara hon kan ♥

Skärmavbild 2014-08-17 kl. 20.56.47

13 Kommentarer

GÖR OM OCH GÖR RÄTT

Posted in Vardag

Åh, hej! Idag åkte jag och Maud till ridhuset helt ensamma för allra första gången. Allt var packat och planerat in i minsta detalj för att undvika jobbiga situationer. Allt från den lilla burken med belöningsgodis längst fram i transporten, till markplaceringen på bommen för att jag enkelt skulle kunna haka på den, till byte av grimmor och hur utrustningen låg väl planerad i bagaget. Min enda målbild var att jag skulle komma hem och känna POWER för att vi fixat allt galant. Och just power var det enda känslan i kroppen fram till dess vi skulle lasta och åka hem igen. När vi åkte dit gick hon klockrent in i transporten, hon skötte alla moment exemplariskt och var dessutom såå rolig att rida. Fylld av energi, mjuk och alert. Sedan var det just momentet att lasta och åka hem som misslyckades totalt. Ordet power fick jag snabbt käka upp. 

I två timmar kämpade jag tappert och tålmodigt med en Maud som reste sig rakt upp och hoppade runt på stallplanen vid minsta tryck av grimman. Vi skulle ju fixa det här själva, det var liksom målet. Men till slut fick jag känna mig psykiskt besegrad och ringa mamma för att be om hjälp. Sedan höll vi på en hel timme till innan hon äntligen klev på. Det som gör mig mest frustrerard är inte det faktum att hon reste sig gång på gång, eller att hon inte gick in. Det som frustrerar mig är att jag inte vet varför hon ändrade sitt betéende så drastisk. Från himmelskt lydig och duktig, till världens mest envisa. Vi gjorde ju allt precis som vi alltid gör. Lugnt, sansat och på hennes villkor. Min sista utväg var att ställa mig helt passiv med ryggen vänd mot henne och blicken in i transporten. Sedan väntade jag ut henne till hon själv valde att kliva in, vilket var det vi ägnade den hela sista timmen åt. Rätt eller fel, jag vet faktiskt inte. Minsta lilla jag visade vägen med grimskaftet reste hon sig superhögt och höjde jag rösten åt henne i det läget kickade bakbenen hej vilt. Humör finns det mycket av i den hästen. Min enda filosofi är att hon blev psykiskt överansträngd/trött och därför stängde hjärncellerna av helt när hon inte förstod mig. Hon blev okontaktbar och helt tom i blicken.

Idag var första gången jag kände mig helt uppgiven och irritationen över att mina idéer till att överlista henne tog helt slut, gjorde att tårarna tryckte på bakom ögonlocken.

Ta ett djupt andetag, reflektera, glöm, gör om och gör rätt.

hihi

Bästa, bästa, bästa Claudia ♥ Dagens absoluta höjdpunkt var att jag äntligen fick tillbaka min 50mm’s optik. Nu jäklar ska jag leverera BRA bilder här!

62 Kommentarer