månadsarkiv: september 2014

Dessa kvällar

När jag klev innanför dörren lagom trött efter en lång arbetsdag följt av stallet, med skit under naglarna och tovigt hår stod Diego redan i köket och lagade kyckling i currysås och ris till mig. Är han ens på riktigt…? Det betyder att jag och en kopp té kan krypa ned under en filt i soffan resten av kvällen, smygtitta på ph och skriva inlägg inför morgondagen. Perfekt. Kvällstimmarna i soffan är något jag verkligen uppskattar och vill ha i min vardag, varje dag. Att komma hem till min fristad och koppla bort allt annat. Jag är över lag otroligt bra på att uppskatta och älska min vardag, för det gör jag, oavsett hur stressig och hård den kan vara ibland.

Idag har jag och Claudia varit ute på vår absoluta favoritrunda och susat fram på vägarna i solnedgången. Alldeles kyligt, höstigt och bara vi två. Maud fick vila ytterligare en dag, men i morgon är det back to business som gäller för bruttan. Då ska all fokus ska läggas på detaljerna inför söndagens starter och vi kör igång redan i morgon eftermiddag med träning för Marianne. I helgen rider vi LB:2 och LB:3 igen, men denna gång ska vi genomföra programmet, haha.

Hoppas ni får en bra kväll. Jag ska spendera min med den bästa personen jag vet. Natti ♥

Skärmavbild 2014-09-30 kl. 22.01.50

I februari tidigare i år, ett av de allra första ridpassen på Maud. Det har hänt en del sedan dess.

Fråga

Jag har fått massor av kommentarer om att det under en längre tid dykt upp någon konstig sida på ryska när ni klickat på in er på kommentarerna. Detta ska nu vara löst, men för att vara på den säkra sidan – ni som haft problem, fungerar det nu?

Godmorgon

SÅ himla skönt att spendera hela eftermiddagen hemma igår. Målet är att jag ska ha en hästledig dag i veckan, men att få det att fungera i praktiken är en annan femma. Det fungerar i praktiken-praktiken, men i mitt huvud-praktiken fungerar det inte alls. Jag blir faktiskt tvingad att hålla mig från stallet.. haha. Att överlåta mitt arbete till någon annan, eller be någon annan om hjälp, är det värsta jag vet. Jag vill liksom klara mig själv i så stor utsträckning som möjligt.

Idag är det full fart igen. Jag packar med mig ridkläderna till jobbet för att kunna åka direkt från kontoret till stallet. Båda hästarna ska motioneras och Maud ska installeras i sin nya ”lösdrift” som mamma och Jonte byggt åt henne. Här om dagen fick jag ett sms; ”Vi är på väg till stallet nu” och ett par timmar senare bilder på den klara boxen och hagen. De är ju bara för bra!! Så från och med nu har Maud möjlighet att välja om hon vill vara inne i en ströad och halmad box för att vila och äta eller om hon vill tassa ut i en liten hage. Boxdörren står alltid öppen så hon har alltid möjlighet att välja vart hon vill spendera natten. På dagarna kommer hon som vanligt då i sin stora hage tillsammans med Claudia.

Nu ska jag få i mig frukost, ta en dusch och åka till jobbet tidigt. Men allra först startar jag dagen här med er. Godmorgon!

IMG_4525.JPG

ATM.

Så här spenderar jag min kväll. Kvalitetstid x tusen. Betar av mailen och anmäler till tävlingar. Är galet sugen på revansch efter gårdagen så jag anmälde oss till Kristinehamn nu på söndag. Diego har bestämt tacos till kvällsmat så om en stund ska vi åka och veckohandla, tillaga min favoritmat och spendera ytterligare några timmar i soffan. Jag har dessutom fått ett spännande samtal idag och jag får se om jag kan klämma in det i min kalender. Ledtråd – SVT 😉

Skärmavbild 2014-09-29 kl. 20.09.03 Skärmavbild 2014-09-29 kl. 20.08.48 Skärmavbild 2014-09-29 kl. 20.09.42

Tävlingsförberedelser

Förberedelserna inför tävling ser jag som halva nöjet med att tävla. Att få göra sin bästa kompis extra blank och fin, knoppa, putsa utrustningen och sedan på med kavajen och tävlingsnerverna. För visst är det extra roligt om man känner sig snygg!

Extra roligt är det också om man har en häst som vill bli snygg, hehe, Maud. T Å L A M O D S K R Ä V A N D E häst. Hon märker direkt att det är något som är på gång och taggar också till. Att stå still på gången kan vara något av det absolut svåraste som finns, just där och just då. Hela kroppen rycker och hoppar åt alla möjliga håll. Lösningen? Att knyta fast en höpåse rakt under näsan på henne och ständigt se till att den är så full att mulen nästan drunknar i den. Haha…

Inför tävling vill jag gärna schamponera hela kroppen för att få henne extra blank, men eftersom hon hatar att vara blöt och börjar göra konster ovan mark så har jag hittills fått hoppa över det. Istället gör jag rent strumpor och bläs med torrschampoo från Elite (sjukt bra och effektivt). Resten av kroppen fuskar vi snygg med pälsglans från Foxfire (min favoritglans).

DSC_0013.JPGDSC_0010.JPG

Mitt hat-moment; knoppar. Jag vill kunna göra få, väldigt fluffiga och samtidigt fasta. Älskar till exempel Frida Hallgrens knoppar. Men jag är verkligen inte fingerfärdig när det gäller hår, så om någon är grym på att knoppa och vill blir min personliga knoppare är ni mer än välkomna att skicka in en ansökan.

DSC_0017.JPG

DSC_0020.JPG

I transporten åker hon snyggt klädd i fleecetäcke från PS och vanliga benskydd samt boots. Transportskydd är ju också med på Mauds ogilla-lista så de sparkar hon av sig så fort hon bara kan. Hmm, det vore faktiskt rätt skönt att kunna fixa och dona i lugn och ro innan tävling. Istället måste allt planeras in i minsta detalj efter vad som passar den rödhåriga damen. Men det är väl charmen med henne och Claudia – alltid allt på deras villkor 😉

Måndag morgon

Jag känner mig alltid extra trött när klockan ringer måndag morgon. Zzzz. Tanken att dra täcket över huvudet och sova ett par timmar till finns alltid där men viljan att gå upp och komma ett kliv närmre alla drömmar och mål är alltid starkare. Så jag tog mig upp ur den varma sköna sängen, idag, igen.

Idag har jag faktiskt en helt hästfri dag framför mig, så efter jobbet ska jag åka hem och spendera hela eftermiddagen i soffan, beta av mailen och pricka av lite jobb från to-do listan. Det är så sällan det händer att jag åker hem direkt efter jobbet, utan att flänga iväg till nästa ställe, så det ska bli himla skönt faktiskt!

Ha en fin dag så hörs vi såklart här snart igen ❤️

IMG_7387.JPG

Det gick inte riktigt som planerat

En tävlingsdag med Maud är alltid händelserik. Hon är minst sagt egen, minst sagt. Men jag faller ju alltid för de där lite speciella tjejerna, hihi. Maud har stått inne på box nu i ett par dygn och det avspeglades i hennes beteende idag. Ständigt på tå och väldigt spänd. Jag kom inte alls till ridning under framridningen till första klassen och problemen hängde med in till banan. En inte alls lösgjord häst som antingen stannade, backade eller susade iväg i hundranittio med mig studsandes ovanpå. Missupfattning i galoppfattningen och en Maud som frös fast i marken och inte ville gå fram. Här lyckades jag åtminstone få fram henne efter några om och men för att slutföra programmet. Dessutom fick hon publiken att skratta då och då när hon stannade och luktade på sargen, och med spetsade öron bestämt vände huvudet åt höger och spanade in publiken i en halt precis framför domaren. Tur att vi kan roa någon, haha, knäpphäst. Resultatet i LB:2; 56,83% och kommentaren; Mycket fin häst som med mer träning och styrka kommer bli riktigt bra och sluta med dumheterna.

IMG_0680.PNG

IMG_0678.PNG

IMG_0679.PNG

IMG_0681.PNG

En svettig och där av mycket upprörd Maud som dansade runt på parkeringen.

Inför LB:3 hade jag en så otroligt bra känsla efter lite pepptalk och coaching från Jossan och mamma. Precis så som jag vill ha henne just nu, men jag kände av att hon var trött och var rädd för att vi skulle frysa fast inne på banan igen. Mycket riktigt. Superkänsla innan jag fick startsignal, rider upp på medellinjen, gör första halten och travar framåt igen och ska ut i vänster varv. Sedan tar det tvärstopp. Vi stod nog där i åtminstone 45 sekunder innan vi blev utblåsta. Maud stänger av mina hjälper helt och håller och drar långsamt och bestämt ned huvudet mellan frambenen för att dra mig ur sadeln. Jag har ingen chans att med drivning få henne framåt. Så där stod vi och jag började faktiskt skratta när jag insåg att nää, det är fan kört, jag får inte fram henne. Det hade varit så sjukt roligt att få visa upp henne med den känsla jag hade innan programmet startade, så det suger ju lite. Men va fan, jag kan bara skratta åt det och är så himla taggad på att jobba ännu hårdare och ta revansch.

Jag visste att vi skulle komma till detta stadie snart, även om jag hoppades att vi kunde slippa det just inne på tävlingsbanan. Men, jag är inte besviken över att det hände idag. Snarare lite glad. Det betyder ju att vi har äntligen kommit till det stadie där jag kommer åt henne på riktigt – och då blir det jobbigt. Nu behöver vi jobba oss igenom detta, Maud behöver stärkas och när vi väl tar oss i mål, då är jag säker på att jag kommer ha en riktigt jäkla bra häst. Tråkigt självklart att vi blev uteslutna, men jag är lycklig över att vi äntligen är här och kan ta oss till nya nivåer. För det var precis hit vi behövde komma. Att detta hände ser jag endast som ett kvitto på att vi faktiskt kommit till riktigt och effektivt arbete som gör skillnad.

IMG_0689.PNG

IMG_0685.PNG

IMG_0686.PNG

IMG_0688.PNG

IMG_0687.PNG

IMG_0684.PNG

IMG_0682.PNG

IMG_0683.PNG

Blandat från framridningen och den korta stund vi hann spendera inne på tävlingsbanan.

Motiverad

Jag är så nöjd med dagens träning för Marianne. Jag minns faktiskt inte ens när vi tränade senast, men, vi var verkligen i stort behov av ”uppstädning” efter sommaren. Det blev som att sitta på en helt annan häst när vi jobbat igenom Mauds korta vänstersida, min starka högersida, lösgjordheten och bjudningen framåt som kommer med den. Jag är riktigt nöjd och hade nästan glömt hur det är att sitta på henne när hon går bra på riktigt. Det kluriga är bara att göra detta helt själv, utan Mariannes hjälp, haha.

Idag hade det varit så roligt att kunna visa er film, men tyvärr var mamma/fotografen inte med och kunde fånga ögonblicken. En annan rolig sak. Är det bara jag som har en häst som blir förbannad när den blir svettig…? Maud blir såå jäkla arg när hon är varm eller svettig. Hon verkligen laddar och sopar på med ordentliga sparkar, eller hoppar rakt upp i luften och gör caprioler. Så håller hon på hela tiden fram till dess att hon är avskrittad, torr och sval. Rödhårig bitch… någon..? Hehe.

Jag har åtminstone lite film att visa från galopparbete på åkern här om dagen. Hennes galopp är så rund och härlig att rida! Känner mig full av motivation inför tävlingen på söndag efter superrolig ridning på åkern och supernyttig träning idag. Tjoho, nu är vi på gång igen!

Gos-fredag

Hej kompisar!
Vädret är alldeles grått ute och jag har världens mysigaste fredag framför mig. Diego ska ut med sina kompisar så jag är hemma helt ensam. Jag ser kvällen framför mig in i minsta detalj, helt perfekt. Hämtmat, jordgubbar, en bra film och tända ljus. Åhh.

Men först ska jag kriga mig ut i höstrusket till mina favoriter. Jag ska göra ett försök att tömköra Claudia igen. Det är ju så himla svårt att komma till arbete, tycker jag. Mycket att hålla reda på och klurigt att få ett jämnt stöd fram till handen. Maud ska tränas för Marianne och vi ska slipa på delar ur programmet inför tävlingen på söndag. Är otroligt taggad efter gårdagens härliga känsla!

Maud har sovit inne ett par nätter nu och jag känner redan stor skillnad på energin och viljan framåt. Galoppen är hennes absolut bästa gångart och också den gångart där hon är lättast att påverka, än så länge. När jag kan behålla den känsla jag hade igår, men sätta ännu mer tryck och kräva ännu mer samling, alltså… herregud vad det kommer bli roligt och bra! Så här såg vi ut igår:

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.44.03 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.53.17 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.43.18 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.49.22 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.44.35 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.48.08 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.47.14 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.41.05 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.42.41 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.52.32

Sex år med min finaste vän

Idag, för exakt sex år sedan, var jag världens absolut lyckligaste 15-åring. Förmodligen kröp jag ned under täcker precis just nu och grät ett par glädjetårar. Jag hade under flera veckors tid surfat runt på hästnet och så många gånger haft ögonen på den svarta lilla sagoponny. Jag var helt säker på att hon skulle bli min någon gång. Jag hade växt ur min foderponny sedan länge och vid det laget tjatat hål i huvudet på min mamma om att få en egen häst. Till slut sa hon tveksamt ja, så jag ringde själv på annonsen och ett par dagar senare var vi på plats för att provrida. Jag var helt lyrisk och full av förväntan, men min lycka byttes snart ut mot något helt annat. Inte tusan kunde jag rida den ponny. Min besvikelse var så stor och tårarna tryckte fram bakom ögonlocken. Båda mamma och min dåvarande ridlärare som var med och tittade sa bestämt nej, inte den ponnyn. Men jag ville provrida igen, så vi bestämde ett nytt datum. Samma sak, besvikelse och katastrofalt svårt. Trots att jag var så missnöjd med ridkänslan var jag fast besluten om att det var just den ponny jag skulle ha, trots att hon inte ens gick igenom den första besiktningen. Ingen annan. Hur smart det var kan väl diskuteras.. haha.

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.08.24

Jag minns det precis som igår, när vi lastade ut min nya drömponny på stallplanen. Den lyckan är svår att slå. Sedan följde timmar, dagar och månader för att lära mig förstå hur hon fungerade. Än idag har jag svårt att förstå just det och jag har aldrig suttit på en klurigare eller mer krävande häst. Men min glädje och lycka över att vara ägare till Claudia var större än något annat.

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.18.28 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.18.38

Vi, under de allra första dagarna hemma hos mig.

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.27.05 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.28.11

Under våren 2009 gjorde vi tävlingsdebut tillsammans. En LC:1 där vi placerade oss femma och jag var hur stolt och glad som helst.

Jag insåg när jag började skriva detta stycke att jag aldrig kommer kunna sammanfatta våra år tillsammans i ett inlägg. Vilken av alla grejor ska jag skriva om nu, hur ska jag få ihop allt och framför allt, hur jäkla långt kommer inlägget bli!? Men jag känner så här, sex år är rätt länge, framför allt när det handlar om ponny. De säljs ofta på löpande band och byts ut mot större hästar när ryttarna växer. Jag har sedan dag ett lovat Claudia att hon kommer stanna hos mig för alltid, oavsett vad som händer, och det löftet tänker jag hålla. Trots att hon ridmässigt var ett riktigt jäkla skitval (haha ärligt alltså) så är hon min absolut bästa vän. Det bandet och de känslorna jag har för henne värderar jag hundra gånger högre än ridkänsla, resultat och blågula rosetter. Sedan har vi ju trots allt haft många härliga häst-och-ryttare-moments tillsammans.
Skärmavbild 2014-09-15 kl. 22.39.25

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.47.58 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.48.19 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.48.26 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.48.58

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.38.48
Flumm-inlägg som egentligen inte blev alls som jag tänkt mig. Men jag kan faktiskt inte sammanfatta sex år i ord. Det är så mycket händelser, känslor, tårar och kärlek. Jag är så glad att jag litade på min magkänsla den där dagen för sex år sedan och valde just Claudia trots att alla odds var emot oss. Så otroligt glad. Jag har en vän för livet.

 

Skriver…

Jag jobbar för fullt för att få Claudia-inlägget klart. Under tiden får ni ett smakprov på mig och Maud från idag. Heeelt fantastik känsla i galopparbetet!! Jag skämtar inte om jag säger att jag har minst, alltså MINST, 50 bilder som är bra från idag. Åhh, den här hästen gör mig lycklig i hela kroppen ♥

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.33.23

Slår världsrekord

I stall-snabbhet. Igår hann jag rida båda hästarna och fixa stallet på tre och en halv(!!) timme, inkluderat restid fram och tillbaka. Denna lilla procedur brukar annars ta mig minst fem timmar om dagen, så jag måste erkänna att jag är rätt nöjd 😉 Claudia fick som vanligt komma ut i skogen och Maud gick ett lättare pass i ridhuset med full fokus på övergångarna skritt-trav-skritt. Just övergångarna är momentet där det brister för oss och också beviset på att hon ännu inte riktigt är helt lösgjord. En hel del övergångar blev faktisk förvånansvärt bra och jag lyckades behålla både drivning, stöd och energi hela vägen in i övergången. Samtidigt var det många katastrofalt dåliga. Men i det stora hela är jag nöjd!

Jag var hemma alldeles för sent igår för att hinna skriva klart mitt sex-års-jubileums-inlägg och idag är schemat också fullspäckat. Men jag lovar att det kommer lite senare ikväll. Jag och Ellen blev kvar länge hos mormor och morfar, pratade och åt pannkakor med sylt och grädde. Idag ska vi till farmor och äta smörgåstårta vid åtta. Så gårdagens världsrekordtempo måste hållas även idag om båda hästarna ska få motion och jag ska vara där i tid. Wish me luck 😉

IMG_7506.JPG