En tävlingsdag med Maud är alltid händelserik. Hon är minst sagt egen, minst sagt. Men jag faller ju alltid för de där lite speciella tjejerna, hihi. Maud har stått inne på box nu i ett par dygn och det avspeglades i hennes beteende idag. Ständigt på tå och väldigt spänd. Jag kom inte alls till ridning under framridningen till första klassen och problemen hängde med in till banan. En inte alls lösgjord häst som antingen stannade, backade eller susade iväg i hundranittio med mig studsandes ovanpå. Missupfattning i galoppfattningen och en Maud som frös fast i marken och inte ville gå fram. Här lyckades jag åtminstone få fram henne efter några om och men för att slutföra programmet. Dessutom fick hon publiken att skratta då och då när hon stannade och luktade på sargen, och med spetsade öron bestämt vände huvudet åt höger och spanade in publiken i en halt precis framför domaren. Tur att vi kan roa någon, haha, knäpphäst. Resultatet i LB:2; 56,83% och kommentaren; Mycket fin häst som med mer träning och styrka kommer bli riktigt bra och sluta med dumheterna.
En svettig och där av mycket upprörd Maud som dansade runt på parkeringen.
Inför LB:3 hade jag en så otroligt bra känsla efter lite pepptalk och coaching från Jossan och mamma. Precis så som jag vill ha henne just nu, men jag kände av att hon var trött och var rädd för att vi skulle frysa fast inne på banan igen. Mycket riktigt. Superkänsla innan jag fick startsignal, rider upp på medellinjen, gör första halten och travar framåt igen och ska ut i vänster varv. Sedan tar det tvärstopp. Vi stod nog där i åtminstone 45 sekunder innan vi blev utblåsta. Maud stänger av mina hjälper helt och håller och drar långsamt och bestämt ned huvudet mellan frambenen för att dra mig ur sadeln. Jag har ingen chans att med drivning få henne framåt. Så där stod vi och jag började faktiskt skratta när jag insåg att nää, det är fan kört, jag får inte fram henne. Det hade varit så sjukt roligt att få visa upp henne med den känsla jag hade innan programmet startade, så det suger ju lite. Men va fan, jag kan bara skratta åt det och är så himla taggad på att jobba ännu hårdare och ta revansch.
Jag visste att vi skulle komma till detta stadie snart, även om jag hoppades att vi kunde slippa det just inne på tävlingsbanan. Men, jag är inte besviken över att det hände idag. Snarare lite glad. Det betyder ju att vi har äntligen kommit till det stadie där jag kommer åt henne på riktigt – och då blir det jobbigt. Nu behöver vi jobba oss igenom detta, Maud behöver stärkas och när vi väl tar oss i mål, då är jag säker på att jag kommer ha en riktigt jäkla bra häst. Tråkigt självklart att vi blev uteslutna, men jag är lycklig över att vi äntligen är här och kan ta oss till nya nivåer. För det var precis hit vi behövde komma. Att detta hände ser jag endast som ett kvitto på att vi faktiskt kommit till riktigt och effektivt arbete som gör skillnad.
Blandat från framridningen och den korta stund vi hann spendera inne på tävlingsbanan.
8
