Nu var det ju ett bra tag sedan jag red Sessan sist så jag skrittade väldigt länge eftersom hon kändes lite oriden. Mamma har nämligen låtit henne fuska. Hon ville göra sig rak i kroppen eller ställa lite utåt i båda varv i stället för att forma sig runt innerskänkeln. Det konstiga är att hon är jätte mjuk och fin både i sidorna och att ta i med hacket. Så anledningen till att hon gör sig rak och ställer utåt har nog med balansen och bärigheten att göra. Hon är ju trots allt under inridning då kan man inte förvänta sig att hon ska vara lika stark i bärigheten som en utbildad häst.

Jag tycker att det är superviktigt att hästen alltid formar sig runt innerskänkel och går undan för skänklarna i sidled om jag vill flytta ut hästen när jag gör en volt tex. Detta är en av de mest grundläggande sakerna i hästens utbildning enligt mig. Efter att man lärt hästen att stanna, svänga och gå framåt bör den lära sig att inte gå mot skänklarna eller skjuta in/ut bogarna. Jag blir lika irriterad varje gång jag sitter upp på en vuxen häst som inte ens kan så enkla grunder. Hur tänker man som ryttare när man hoppar över såna bitar? Hästen hamnar ju inte mellan hjälperna då..

Tillbaka till Serenade. Jag red en övning som jag brukar rida på hästar som har svårt för att runda sig i innersidan och gå undan för skänkeln. Jag kan förklara den utförligare i ett annat inlägg med bilder. Den gjorde i alla fall susen, hon tog ett jämnt stöd i båda tyglarna och vart smidig att rida. Vi gjorde en del åttvolter också, plus att jag flyttade henne några steg åt gången för skänkeln på diagonalerna som en början till skänkelvikning. Först vart det ju lite kortslutning för henne och då blev hon nervös, men så fort hon förstod uppgiften fixade hon den riktigt bra speciellt undan för vänster skänkel.

När det kändes helt bra i skritten gick vi över till trav. Här var hon väldigt springig och nervös, så det vart hackigt och orytmiskt eftersom hon ena sekunden ökade och nästa tvärstannade. Hon ville så klart stanna vid utgången och när jag drev på där så kastade hon med huvudet och studsade lite lätt med framdelen samtidigt som hon grymtade haha! Lilla märr! Hon vart nog lite sur eftersom jag ställde högre krav än vad hon är van vid. HonTill råga på det försökte hon att göra samma sak som i skritten, alltså ställa utåt och trilla iväg med bogarna. Jag fick inget flyt på ett bra tag. Men när hon lugnade ner sig lite vart hon riktigt fin att rida stundtals och då hamnade hon i en mycket trevligare form.

Hon har blivit mycket duktigare på att börja trava på en gång när man lägger an skänkeln, där har mamma gjort ett jätte bra jobb! Förut tog det ett bra tag innan man fick henne att trava. Det samma gäller framåtbjudningen, den har mamma verkligen fått fram. Förut var hon jätte seg nu är hon tvärt om jätte pigg vilket är skoj!

Nästa pass tror jag kommer gå toppenbra när detta har fått sjunka in lite (:

/Linn

..sitter jag och rensar bland bilderna som mamma fotade på mig och Serenade i dag. Så fort jag gjort det ska jag skriva en liten text om ridpasset och slänga upp båda delarna här.

Smakprov
Hon är så söt på den här bilden när hon gör ett av sina tix med underläppen!

/Linn

Det är flera läsare som undrar om var det ligger och vad jag tyckte om det. Så jag skriver en liten sammanfattning (:

Husaby hästklinik ligger nära Götene. Jag tyckte att det var en stor, ljus anläggning där det verkar finnas möjlighet att göra de flesta undersökningar. Veterinären vi hade Kristin Larsson gick mycket noggrant igenom Cupido och tog hjälp av sina kollegor för att läsa av ultraljudsbilder och röntgenbilder så dom inte skulle missa något. Ett ridhus med ett ordentligt underlag att longera och rida i fanns under samma tak. Det tycker jag är ett stort plus.

Jag fick ett tips här på bloggen om att dom hade god varm choklad i automaterna och det stämde. Bra service att dom bjuder på fika och frukt när man kört långt och behöver en sockerkick.

Här kommer några bilder från kliniken:
Bildkälla: husabyhastklinik

/Linn

Först kände veterinären igenom Cupido för hand genom att trycka, klämma och stryka över hela kroppen. Han reagerade vid beröringen på vänster bakknä genom att veva med det lite mot veterinären. Hon tyckte även att han kändes spänd i ena bogen.

Efter det fick han både skritta och trava på gången fram och tillbaka. Det var en häst på den andra gången bredvid med en vägg i mellan. Så han såg den inte utan kunde bara höra den, då blev han alldeles till sig och gick i passage på tvären över hela gången. Så den rundan fick vi ta om i trav, vääldigt svävig trav dock haha! Sen böjde hon Cupidos framben och så fick jag springa igen. Veterinären kunde uppfatta en liten rörelseströning på vänster framben. Det var så pass lite att det inte ens var en halv grads hälta. Han fick även bakbenen böjda utan problem. Sen sträckte vi båda bakbenen under magen och framåt innan vi sprang för att se hur det stod till i höftlederna.

Sen skrittade vi på gångens högra sida medans veterinären höll i hans svans och drog lite försiktigt i den några gånger på ett speciellt sätt för att kolla hans neurologiska funktion. Hur han parerade och balanserade upp sig och hur snabbt han gjorde det. Sen gjorde vi likadant fast på vänster sida.

Efter det tog vi ut honom i ridhuset för att longera för att se hur han rör sig på böjt spår. Även här såg hon rörelsestörningen på vänster fram i början, den avtog ganska snabbt för att sedan försvinna helt. Han var så j*dra pigg och glad över att få springa på fast underlag! Så han brallade i galoppen och visade upp sig i en riktigt flashig trav! Han fick fina lovord av veterinären för sina gångarter och sin personlighet! Sånt värmer!

Hon ville även se honom under ryttare . Han stod helt stilla när jag satt upp(hör om häpna!). Han skötte sig riktigt bra när jag red också. Han var pigg men gjorde inga dumheter eller bus över huvudtaget. Men i vänster varv gick han och tittade lite utåt av sig själv men ställde så klart inåt när jag bad honom om det. Fast han ställde inte igenom lika fort i vänster varv som i höger. Men i höger varv var han lite knepig i munnen i stället Inte stark eller tjafsig men inte stadig och sviktande som han är när han är fräsch. Här kunde man inte se några konstigheter alls när han rörde sig.

Efter ridningen gick vi tillbaka till gången och skrittade fram och tillbaka en gång för att sedan göra det samma i trav. Nu visade han inte heller någon rörelseströrning. Veterinären kände igenom honom en gång till lika grundligt som förut över hela kroppen. Eftersom han slappnade av lite mer nu så var det lättare att urskilja vad han egentligen reagerade på. Även nu tyckte hon att han var spänd i vänster bog och att han reagerade vid beröring av vänster bakknä.

Nu skulle vi göra ultraljud på vänster bakknä, vänster bog och båda höftlederna men Cupido vägrade att gå in i spiltan där han skulle undersökas. Han har stått i en sån en gång förut och då gick han rätt in men idag hade han helt enkelt ingen lust. Han fick lugnande för att bli lite mer medgörlig, men han vägrade även nu att sätta sin fot där i. Vi gick in till en undersökningsrum intill i stället. Där fick han ännu en lugnande spruta eftersom den första knappt hade någon effekt. Han blev rakad på de fyra punkter som skulle undersökas för att man skulle kunna se så bra som möjligt på ultraljudet. Så nu har han fyra stora fält av hud, ja all päls är borta så det är bara huden kvar. Det ser jätte äckligt ut! Han har typ samma färg i skinnet som en pepparkaksdeg fast lite mer åt det rosabruna hållet och med massa svarta små prickar haha!

Vi fick vänta ganska länge på att en ultraljudsmaskin skulle bli ledig så han fick ännu en lugnande spruta för att kunna stå stilla när vi utförde ultraljudet. Trotts att han var så trött att han stod och hängde med huvudet mot mig och väggen orkade han ändå veva lite med bakbenet ett par gånger i början och gå över mig ganska många gånger. Båda höfterna såg bra ut och området där omkring också. Vänster bakknä där emot var inte helt ok. Man kunde se förändringar i två av lederna i knäet. Antingen så har han en inflammation just nu eller så har han haft en nyligen, men troligtvis är det båda delarna. I den vänstra bogen fanns två små ärrvävnader. Man kunde inte se hur gamla de var mer än att de inte var helt nya. Jag gissar att de inte är äldre än 1-2 månader i alla fall eftersom han inte varit så där i vänstervarvet länge alls (av de få gånger jag ridit honom).

Han fick vila en lite stund i en av gästboxarna under tiden som några veterinärer kollade närmare på bilderna från ultraljudet. Sen fick han mer lugnande och så gick vi in till röntgenrummet. Där tog vi fyra plåtar på nacken, 3 stycken per höft och lika många på bakknäna. Sen fick han komma tillbaka in i boxen igen under tiden som flera av veterinärerna kollade på röntgenplåtarna och diskuterade dem tillsammans.

De kom fram till att höfterna såg bra ut, helt normala lika så höger knä. Vänster knä där emot kunde man se samma sak på som i ultraljudet. Det fanns inga lösa benbitar som tur var. Ena kotan i nacken trodde dom inte riktigt var helt färdigväxt ännu eftersom tillväxtzonen i ena änden inte var helt sluten. Detta ska vi följa upp om 6 månader med nya röntgenplåtar. De kunde inte säga att det var så det låg till med 100% säkerhet. En annan gissning de hade var att det kunde vara ett fragment man såg, alltså en liten spricka.

Slutligen så fick han en kortisonspruta var i de två knäleder som var irriterade och bogen behandlades med stötvågor som ska stimulera ärren att läkas. Det var troligtvis ärrena i bogen som gav rörelsestörningen i vänster fram.

Det var riktigt skönt att höra att inga av dessa skador har kunnat uppstå av slitage/ridning utan genom rena olyckor som sparkar eller omkulltrillningar. Även om jag redan var säker på att det låg till med tanke på hur lite och lugnt jag ridit honom så kändes det ändå skönt att få det bekräftat.

Nu ska han få laserbehandlingar på bogen med två veckors mellanrum för att stimulera kroppen till att självläka ärrvävnaden. Han ska skrittas i tre veckors tid och sen ska jag börja jogga honom 3-4 dagar i veckan lugnt. Känns han som vanligt så ska jag köra på men känns han så där konstig som han har gjort så ska vi åka tillbaka till Husaby och fortsätta utredningen.

Det kändes väldigt skönt att ha fått honom genomgådd så grundligt och noggrant av riktigt skickliga och engagerade veterinärer. Det tog sammanlagt 5 timmar och gick på en bit över *****tusen vilket kändes rätt så saftigt men helt klart värt det. Himla tur att han är försäkrad!

(Jag känner själv att texten är stakigt formulerad och svårläst. Men jag är så himla trött nu efter att ha hållit igång 13 timmar i stallet och på kliniken. Jag har varit jätte spänd och nervös hela dagen eftersom jag har oroat mig för Cupido. Plus att jag är sjuk och har jätte ont i kroppen just för att jag spänt mig så. Ni får helt enkelt traggla er igenom texten så gott det går om ni är intresserade av hur det gick.)

/Linn

Tack för alla stöttande och peppande kommentarer dom behövdes verkligen en dag som denna!

Jag har varit borta hela dagen och måste slänga i mig lite mat nu. Men sen ska jag skriva ett ordentligt inlägg om klinikbesöket. Vi hittade några fel både på röntgen, ultraljud och rörlighet. Men det verkar inte som det ska vara någon större fara i alla fall. Det låter värre än vad det är.

/Linn

Veckans outfit går till Elinor.

Jag har glömt att visa er min boxgardin som kom med posten för några dagar sedan. Den är svart med guldfärgade passpoaler och guldtext. Dock är hästen vit, jag trodde att den skulle vara i guld eftersom den är det på Exklusives hemsida. Så jag vart lite besviken på det. Men det gick tydligen inte att göra hästen i guldbordyr för att tjockleken på tråden var bredare än på de vanliga färgerna och då såg det nästan trasigt ut.

Känns ju inte riktigt aktuellt att köpa en boxgardin nu eftersom jag är så långt från tävling som det bara går… men jag passade på eftersom det var halva priset när jag beställde. Den kommer ju nyttjas någon gång i framtiden i alla fall.

Lyxmodell med 2 stora fickor och två mindre bälgfickor samt hängslor som håller upp fickorna vid belastning.150 x170 cm

/Linn

…så känner jag mig just nu. Vi sitter i bilen med Cupido i släpet bakom på väg mot Husaby.

Jag är så himla rädd att dom ska säga att det inte går att rätta till det som är fel på honom, att han ska ha en massa olika dolda fel, att han aldrig mer kommer att kunna ridas, eller att han borde somna in. Jag mår illa av dessa tankar.

/Linn

Svar: Tack! Det kan jag göra (:

Nu har jag letat fram ”några” fina bilder på Hero som jag tänkte lägga upp i bloggen. Som jag gjorde med bilderna på Philiac. Det vart ganska många så frågan är hur många ni tycker är lagom att visa per inlägg?

(Hero är en australian shepherd av färgen red merle)

/Linn

Här om dagen ville mamma ha sällskap när hon skulle rida runt gärdena på Sessan. Det var soligt och skönt ute så jag tog med kameran och fotade lite bilder.

När vi kom tillbaka red mamma en kort stund på ridbanan också så att Serenade skulle få trava lite. Varje varv när dom kom till utgången så försökte Serenade sakta av. Hon såg skittjurig ut när hon inte fick gå ut från ridbanan (Serenade alltså). Där har mamma lite att jobba med. Så är det när man har köpt sig ett sto.

Bilderna från ridbanan får ni se vid ett annat tillfälle (:

/Linn

Idag lånade jag Lindas häst Zinnia som står i samma stall som våra hästar.

Vi red ut själva på en riktigt lång och mysig tur. Det var väldigt bekvämt att rida en så bärig och stabil häst. Jag har ju bara ridit unghästar nu under en längre tid, när jag har ridit över huvudtaget vill säga för det händer ju inte så ofta nu för tiden. (Men i morgon ska vi in till klinik och jag hoppas att dom kan hitta vad som är fel med Cupido och åtgärda det).

Zinnia var riktigt pigg och framåt men lite spänd så hon stannade då och då när hon trodde sig se eller höra något ovanligt. Jag kände hennes hjärtslag mot mina skänklar vid dom tillfällena, men hon gick snällt fram igen när jag drev lite. På ett ställe mötte vi en crossförare på en liten stig och han såg oss inte förens han var 10m framför oss. Så Zinnia blev rädd och svängde runt på bakbenen och fort iväg i galopp några steg men stannade när jag bromsa. Crossföreren slog av sin cross och tog av den från stigen så att vi kunde gå förbi, han var jätte hygglig och bad om ursäkt för att han inte sett oss tidigare. Zinnia var något spänd med gick ändå förbi, när vi kommit en bit där ifrån kände jag hur hela hästen andades ut och slappnade av.

Vi red både i skogen, på grusvägarna och på några gärden. Ganska varierande underlag med andra ord. Hon tog sig fram lika stadigt över allt, hon är en klippa!

/Linn